Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1866, sida 1

Stockholmsbref. (Från H.-T:s korresp.) Stockholm den 18 Febr. Hafvaddrabbningen numro två, den om franska traktaten, utkämpades, såsom vi redan alldeles riktigt sagt, med lika mycken hänsynslöshet som den om representationsfrågan, ja jag skulle vilja säga i vissa hänseenden med ännu större — ty man ansåg att i denna strid större materiella intressen stodo på spel. Striden är nu slut, men minnet af detta nederlag förbleknar lika långsamt som det förra; man hör det dagligdags, snart sagdt, under diskussionerna i do begge privilegierade stånden, raen läskar der sin harm med sidohugg åt den , präktiga nya representationen, som nu skall allting bestyra, åt den ,så ytterst förmånliga franska traktaten, som skall skaffa oss så godt pris på konjak och blommor — ständigt höres samma hån af de slagne. Det är nu jemförelsevis länge sedan traktaten blef antagen, så att jag kommer bra mycket post festum att tala om debatten i det stånd, der striden egentligen kan sägas ha blifvit utkämpad, ridderskapet och adeln, men jag anbålier dock att få något uppehålla mig härvid, det skall ej bli länge — ni vet att i oratorisk riksdagsstil ett löfte att bli kort betyder motsatsen, men jag skall ej göra mig skyldig till löftesbrott. Debatten varade under 23 timmar, de två långa voteringarna häri ej inberäknade, och att det gick hett till, det kan jag säga, isynnerhet om aftnarna, då de 60 gaslägorna frampresgade svettperlor i både debattörernes och åhörarnos ansigton. Under dessa 23 timmar höllos föredrag at 34 talare, och at dessa uppträdde nio tvenne gånger, således fick man till lifs samma 43 tal — medgif att man kan tröttna vid mindre, ja man skulle rätteligen fått ännu flera, om ej mot slatet af debatten några talare förklarat sig vilja ,afstå, emedan ståndet tydligen tillkännagaf sin missbelåtenhet vid hvarje ny orators uppträdande. För öfrigt gick det till ungefär som under debatten i representationsfrågan: partierna hyssjade vid föredragens slut och lika liten konsideration visades sådana män som De Geer, Manderström och Gripenstedt, äfven åt dem byssjades. Man skulle kunna säga, att striden utkämpades tvämännings — triherrarne Gripenstedt och af Ugglas å ena sidan, friherrarne Klinckowstrom och v. Schulzenheim å den andra, alla de andra voro mer eller minire närgångna flankörer, som visserligen oroide fionden, men ej förmådde tillfoga honom ågot svårare nederlag; dock måste man uttvisligen erkänna stridsdugligheten hos sålane män som hrr v. Koch, v. Kremer, Wolskelt, Bennich, grefve Björnstjerna och ). A. Raab. Grefve Manderström öppnade