Article Image
W—7 gmp W4 — rande formatet, motsvarande minst en spalt. K. M:t förblifver etc. Staden och Lånet. Docenten Dietrichsons åttonde föreläsning i går afton omfattade reformatorn Savonarolag lif och den at honom i Florenz verkställda revolutionen. Savonarola var född d. 21 September 1452 vid Ferrara och hans barndom och första ungdom erbjuda intet märkvärdigt, då han plötsligt vid 23 års ålder försvinner ur föräldrahemmet, efterlemnande ett bref till sin fader, och beger sig till klostret San Domenico i Bologna, der han utbildar sig genom trägna studier af bibeln och platonska filosofien. Som talare hade han att kämpa mot ett hårdt organ och sin lombardiska dialekt, och tyckes engång hafva besökt Florenz såsom predikant men misslyckats, innan han återvände dit på allvar, ditkallad af Lorenzos vän, Pico da Mirandola. Lorenzo af Medici hoppades i Savonarola finna en trosförvandt, som ville åstadkomma den förmedling mellan kristendom och grekisk filosofi, hvilken han sjelf under den sednare delen af sitt lif så ifrigt sökte, men häruti bedrog han sig. Savonarola inträdde i klostret San Marco, och inom kort tid strömmade massor af Florentinare dit för att höra honom predika, först i kyrkan, sedermera, när denna icke förmådde inrymma den växande publiken, i klostergården under ett persiskt rosenträd, och slutligen, när äfven denna blef för trång, i domkyrkan, Maria del fiore. Hans predikningar voro eldiga och inträngande, utan att vara egentligen svärmiska; de utmärkte sig tvärtom för en sträng logik. Hans mål var att omekapa Florenz till en theokratisk republik, och han nalkades målet, när ban af Lorenzo sjelf vid första gifna tillfälle korades till klostrets prior. Flera trotsiga yttranden och handlingar låtsade Lorenzo öfverse; men i hemlighet var han dock verksam och inkallade från Rom franciscanaren Mariano da Gerazzano, en ryktbar kyrklig talare, för att motverka S:s inflytande. Men Savonarola besegrade honom på det mest lysande sätt genom en predikan: ,,det tillkommer oss ej att veta tid eller timme (Genazzanos text), men det tillkommer oss dock att wveta, och hans vältalighet verkade så djupt, att Florenzs qvinnor bortlade sina praktfulla smycken, fiender försonades, ja ett ungt, lyckligt par skildes för att hvar för sig ingå i kloster. Till och med Lorenzos närmaste omgifning hänfördes, — endast Lorenzo stod orubblig qvar. Men äfven hans tid skulle komma. Få månader derefter Jåg han döende på sin villa, och kallade nu S. till sig — den ende, af hvilken han ville emottaga religionens tröst och sakramentet. Savonarola ville meddela honom detta sednare endast på tre vilkor: att han förklarade sig hafva en sann tro på sakramentet, hvartill Lorenzo svarade ja; att han ville återlemna allt orättmätigt förvärfvadt gods, hvilket Lorerzo likaledes medgaf, och ändtligen, att han ville återgifva Florenz friheten; men härtill ville Lorerzo ej svara, utan vände sig tyst mot väggen och dog. orenzos son, Pietro, intrasslade snart Florenz i politiska förvecklingar, så att han måste flykta till Bologna, och S. försökte nu att verkliggöra sin platonisk-kristliga idealstat. Gud förklarades vara Florenzs konung och Savonarola fungerade som hans förste minister. Han bildade consiglio grande, hvarvid statsmakten omedelbart blef liktydig med majoriteten af de röstberättigade borgrarne. Denna makt skulle blifva vådlig för S. sjelf i det ögonblick han icke förmådde allt öfver Florentinern, han förutsåg detta, men tvekade dock icke. Under ett krig med Pisa, hvilket nu bröt ut, härjade hungersnöd och pest Florenz, men båda skingrades genom krigslyckan och Sis föranstaltningar, och sålunda steg hans popularitet till en omätlig höjd; han eldade Florentinarne ända till den af honom sjelf så kallade ,,maggior passa, den högre galenskapen. Ändtligen kom karnevalen: 1496 och 1497, hvilka af S. förvandlades till verkliga religiösa fester, der man uppbrände allehanda ,,fördömelseföremål, musikaliska instrumenter, obscena konstverk, till och med verkligt sköna konstalster, Boccaccios Decamerone och Ovidii amores, under det att folket dansade omkring bålet, sjungande sina jubelsånger. I detta ögonblick var S:s popularitet på sin höjd. Flera konstnärer förde sjelf sina konstverk till bålet vid karnevalen 1497. Detta gaf talaren anledning att öfvergå till skildringen af S:s inflytande på konsten i Florenz, hvilket blifver föremålet för nästa föreläsning, som hålles i morgon, Onsdag, vid vanlig tid. — Mindre Teatern. Sedan det underhållande lustspelet ,, Volontären i Fredags och Söndags, sistnämnde dag för alldeles utsåldt bus, med mycket bifall återuppförts, gass i går å Mindro Teatern för första gången ett enaktslustspel med sång, kalladt ,Amors paviljong, af en författare, som antagit pseudonymen E. N. Varg. Stycket, hvartill uppränningen tegits ur en af Winterfelds bekenta tyska soldatnoveller, bör alla spår af att vara ett förstlingsarbete. Det företer emellertid, äfven såsom sådant betraktadt, åtskilliga svårare fel och brister, hvilka nödvändigt måste utplånas om stycket skall kunna återuppföras och uppfylla sitt ändamål: att roa. Så missrekommenderar det sig t. ex. genast i första scenen genom ett odrägligt långt och tråkigt samtal mellan ett par gamla mamselier, afsedt att sätta åskådaren in i förhållandena, hvilket dock ganska lätt kan ske med mindre än hälften så många ord. Ett annat och betänkligare fel är, att dislogen på sina ställen är allt annat än fin samt icnehåller saker, som knappt kunna ursäktas i en ungkarlsnovell, och än mindre från scenen kunna småltas af en publik, hvilken, likt vår, ännu ej är tillräckligt ,härdad för dylikt genom sköra Helenor, Kärlekens blindbockar m. m. at samma sort. Åtskilliga af de uppträdande bidrogo genom det sätt, hvarpå de utförde sina roller, ingalunda till att öfverskyla de här påpekade bristorna — snarare tvertom. Om en karrikatyr ytterligare karrikeras, blir den ej längre roande, utan vidrig. — Jemte sina fel, har pjesen en del lustiga pointer,

20 februari 1866, sida 3

Thumbnail