Talaren fann det vara en pligt att rynka pannan, äfven om det ej väckte någon uppmärksamhet. ÄÅfven d:r Sandberg och kyrkoh. Wennerström talade emot propositionen. D:r Almqvist beklagade den förste talarens bittra utfall, och anmärkte att det icke varit riktadt mot utgiften, då ståndet ej gjort sig kändt för allt för stor sparsamhet, utsn att det endast uttryckte en illa dold harm öfver hvad under dennå riksdag blifvit beslutadt. Tal påpekade föröfrigt, att, om det är sannt att vårt land har den sämsta press i verlden, det väl icke vore underligt om den bästa miaisteren ville ha en egen organ att leda opinionen på ett förståndigt och sansadt särt; yrkade föröfrigt bifall. Professor Ribbing erkände fördelen af att forntidens fysiska strider mellan olika meningar och intressen blifvit flyttade in på diskusgionens område, samt i följd deraf ansåg pressens tillvaro nödig i hvarje koustitutionelt samhälle. Om regeringen efier nya riksdagsordningens antagande förklarar sig behöfva denna form, detta vapen för uttalavde af sina åsigter, så borde förslaget derom understödjas, om ej rent finansiella hinder möta. Tal-ren gillade ej den nya riksdsgsordningen, men ansåg. efter dess antagande, bland alla pligter den främst att ge regeringen alla medel, hvarigenom den kan bli stark. Och då dessutom ej kan nekas stt, hur nödig pressen än må vara, mycket ogräs inom den uppvuxit både i politiskt och andra afseenden, så ville talaren såväl ur rent politisk synpunkt som i den allmänna bildvingens intresse understödja propositionen. För samma åsigt talade d:r Säwe, domprosten Björling och prosten Ljunggren. Doktor Lindgren insåg regeringens behof af en egen organ, helst han sjelf flera gånger bidragit till insamlingar för sådant ändamål, ehuru dessa aldrig förmått uthärda konkurrensen med andra tidningar, men beklagar att regeringen nu vill nedstige itidningsredaktörernas led. Då för öfrigt nu nästan alla tidningar och främst Aftonbladet, äro ministeriella, så vore ingenting orimligt att regeringen föresloge nämnde blad ett ackord att mot lämplig ersättning öka dess upplaga; derigenom skulle vinnas samma ändamål, utgiften bli mindre och regeringen ej hehötva nedstiga till tidningsredaktörernas leer. Doktor Sandberg instämde med professor Ribbing, men snsåg saken obehöflig, så länge regeringens åtgärder byllas af de stora tidningarne, som redan ega ett fruktansvaråt inflytande. Göra de det ej, så blir gåfvan föraktad och oläst. Det skall då heta att den ej talar sannt, att den har munlås och är salarierad. Äfven kyrkoherden Otterström talade för bifall, men fann smärtsamt att höra uppspelas samma tonart som förra riksdagen, ett höra den bli allt skarpare och se hvarje tillfälle begagnas att utgjuta sin galla öfver riksdagsordningen och franska traktaten. Tal. beklagade att ståndet skall afträda från representationen med ott sådant minne, som det bereder sig genom att ständigt uppträda mot regeringen och allt hvad derifrån kommer. Vidare föredrogs och diskuterades bankoutskottets memorial n:r 10 med förslag till reglering af bankens låneoch kreditivrörelse samt bankovinstens användande. Ståndet godkände dervid hvad utskottet föreslagit, utom att i 2:dra och 3:dje punkterna bankens ränta å kreditiv, nedsattes från 4 till 3 pet, dels ock att i 14 punkten allmänna hypoteksbanken samt bolag med oinskränkt ansvar uteslötos från rätt till kassakreditiv. Slutligen godkändes statsutskottets utlåtanden p:r 49 och 50 om afsöndring at jord från Rönö kungsgård till församlingens kyrkogård, samt om ändring i stadgandena om utredning af kronans egendomar. Borgareståndet. (Kl. 11 f. m.) Ståndets elektorer sammanträdde kl. 10 och valde till suppleanter i konstitutionsutskottet hr Trägårdh samt i statsutskottet hrr Bergman och Blomberg. Derefter föredrogos och remitterades sist inkomna kongl. propositioner. af hvilka blott den om enslag af 38.000 rdr för Posttidningens spridning såsom regeringens organ samt tlll uibredande af kännedom om diverse kungörelser, föranledde diskussion. Hr Henschen önskade ett ännu större anslag för att tiduingen i föreslaget syfte skuile få än större spridning samt dess pris för allmänheten kunna sänkas till 10 rdr. Hr Ridderstad visade att till det af regeringen föreslagna målets ervående anslaget kunnat vara 13,000 rdr lägre, förordade legala annonsernas borttagande från Posttidningen samt utgifvande af ett särskilt blad, som skulle ställas embetsverk och kommunal-wyndigheter till disposition samt varnade för allt som, om ej nu strax. åsyftadt, dock i framtiden kunde åstadkomma bildandet af en salarierad press. Hr Carlän instämde med föregående talare i afseende på sättet för avgelägnare kungörelsers spridande, men ansåg regeringen samt offentliga verk och personer i viss grad ha gagn af en frän dagens intressen fri organ, hvartill Fosttidniagen väl lämpade sig mot något mindre anslag samt frihet att efter behag bestämma sitt prenumerationspris. Hr Hierta visade genom exempel från de förflutna 30 åren huru litet gagn regeringen i sjelfva verket har af en organ, som blott af namnet salarierad förlorar i anseende och värde. Hr ÅAfurän förordade obetingadt bifall. Hr Pettersson ansåg denna proposition såsom den gladaste företeelse, som företett sig under denna tid, och trodde att denna företeelse skulle väcka stor glädje i hela landet, då hvarje press måste bli bättre än den nuvarande svenska samt ansåg de stora tidningarnes rop mot förslaget blott härröra af krassuste skråanda samt fruktan för täflan. Hr Wistrand instämde hufvudsakligen i den kongl. propositionen. Hr Hierta visade hr Pettersson med praktiska exempel från kakelugnsmakeriet olägenheterna af genom statsanslag motarbetad taflan. Hr Isberg lät den k. prop. åtföljas af sina lifligaste välönskningar. Bankoutsk. bet. n:r 10 med förslag till reglering af riksbankens låneoch kreditivrörelse —— — —