Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1866, sida 1

hotelse; hvad som icke skedde genom ei skedde genom er föregifne onkel, denne prest som visade sig för första gången på jagmä staregården tre dagar före Johannas död samme prest, som för flera år sedan störtade Johannas föräldrar i olycka, för att redan då omslingra det bjelplösa barnet, såsom dottei till en katholska. Ja, förskräcks, ni har or sak dertill, ty som ni finner är jog väl un derrättad om allt. Men sornim äfven att erdjefvulska verk endast lyckades till en del ty Johanna dog med fallt medvetande i mina armar, och edra besök i min förmyndares hus förekommo henne som en förfärlig feberdrom ja, hon dog som protestant i mina armar Men hvad bekymrar det er eller edra skurk aktiga likar? Johanna begrafdes enligt katholsk ritual, på en katholsk kyrkogård, och ert hufvudsyfte var uppnådt. Likasom det kan vara mig likgiltigt om det är redliga ka tholiker eller protestanter, ibland hvilka kroppen förmultnar, så är det äfven er likgiltig hvad det blir af själen, endast skenet upp: rätthålles inför menniskorna. — Dessa äro mina berättigade anklagel ser, fortfor jag, sedan jag omkring en minut njatit af den ångest och det raseri, som jag oaktadt mörkret tydligt upptäckte i Bernhards hållning; — det vore lätt för mig att här på stället straffa er och skicka er skuldbelastade själ inför den siste domaren, ty jag, den ef. terlyste flyktingen, bekymrar mig föga om mitt lif slutar några år förr eller sednare men srukta ingenting, jag vill ej öfvertags hämnarekallet. Icko en gång min förbannelse ger jag er; marken på hvilken vi stå är för helig; jag skulle ej handla i öfverensstämmelse med henne, hvars ande kanske omsväf var oss i detta ögonblick. Medvetandet aj er handling skall kanske en gång sjelf häm