Frankrikes civillsatorlska genius.ff A—— ——— Förposten har från den förtjente fornforskaren pastor Ljungström i Skara stift emot-; tagit efterföljande uppsats: Snippaskålen omtalad af Ciaös Joh. Ljungström. Hvem har icke hört ordet ,,Skålknalle? Detta ord förekommer ofta både inom och utom Westergötland, ehuru det så småningom håller på att vandra vägen till glömskans bem. Ordet är sammansatt af ,,skål och ,,knalle. Att derivera ordet ,,knalle är här hvarken tid eller plats till, men hvar och en vet att detta har varit benämningen på en Westgötehandlare ännu in i sednare tid. , Skålknallen var en Westgötehandlare, som sålde svarfsaker, blund hvilka skålar och fat voro de hufvudsakligaste. Dessa svarfsaker gjordes inom Åhs, ett af de sju till gårdfarihandel privilegierade häraderna, och der förnämligast inom Toarps socken af Rångedala pastorat, ehuru också inom andra till Toarp angränsande socknar. Snippaskålar voro en allmänt begärlig vara, ty de hörde till nödvändighetsartiklarne vid gillen och gästabud. . Snippaskålen är en svarfvad skål, så tillkommen, att vid svarfoingen har man till ämne begagnat ett fyrkantigt trästycke, hvars fyra hörn fått vid skålens brädd qvarsitta och utgöra fyra snibbar, hvilka voro handtag när skålen begagnades. Den gjordes af olika storlek, från ett qvarters till ett stops rymd, tör så vidt de exemplar, nedskrifvaren af dessa rader eger, det utvisa. Någon gång svarfvades suippaskälen så, att den kunde trädas på armen. Då gjordes midti ämnestycket ett hål, stort nog för en arms ioträdande deri, och sedan försiggick svarfningen sålunda, att bräddar lemnades, ej allenast de yttre, utan ock i skålen rundtomkring armhålet — de inre och yttre lika höga. Sedan skålen var tömd, uppträddes hon då på armen. Förf. har en sådan rymmande ungefär ett stop, hafvande årtalet 1727. Snippaskålen begagnades vid gillen, gästabud, ungdomens sammankomster till lekar, o. s. v. Af dennas bruk qvarstår ännu i dag bruket att säga: ,,skål, då man dricker någon till. Innan bränvinet, deona landutsugningsvara, som kan vara nyttig, vär den rätt nyttjas, kommit i svang, var ölet gästabudsdrycken, hvilket vi ock finna af orden liköl, barnsöl, hemkomstöl, 0. 8. v. — Vi tala här icke om mjödet, som blott i äldsta tider bland de förvämsta förekommer. — Då gjorde snippaskålen sin tjenst; men den fick ännu någon tid vara med om bränvinsbegagnandet. Vär frejdade Arvid August Afzelius har åt förf. me delat att i hans yngsta år på 1780-talet nyttjades, vid ,,hopöl i Sätuna i Skaraborgs län nåra Hornborgasjön, ,,svippaskålen. Hopölet gick så till, att byns drängar sammansköto malt, öl bryggades, detta inbars i hopölsstugan uti en stor kittel, en dräng utsågs till källarsven (munskänk, Isl. Skutulsveinn), andra voro försedde med hvar sina suippaskålar, dem de till källarsvännen framräckte, att få ifyllde. Att hvarjehanda lekar vid tillfället förekommo, säger sig sjelft. Vid samma tid, som ,snippaskålen der, och väl på flera ställen, på detta näått nyttjades för ölet, hade redan bränvinet börjat på andra ställen göra intrång i samma gemla trycker kärl. Författarens far, född 1788, berättade att han i sina barnåt varit med vid ett gästabud, der ,Svippaskålen hyste bränvin. Då var i detta. fluidum nedskuret bröd i små tärningar (. soppor), på eller i skålen låg en sked, skålen gjorde rund omkring bordet, hvarje gäst tog med skeden en ,,soppa bröd jemte bränvin, alldeles på samma vis som man äter mjölk med ibrutnå eller iskurna brödbitar. Iogen tog likväl mer än en sked. Sedan kommo andra tider och andra seder. Olet flöt bort, och brånvinet rann till. ,,Snippaskålen blef en antiqvitet, högst sällsynt; flaskan och glaset finnas i huru arm boning som hejidst — armodets ökande. Toarpboarne väfde dukar till afsalu: svarfstolarne utträngdes af väfstolarne. — Dock finnes ännu i dag i den orten en och annan svarfstol för fat och skålar, men dessa arbetens ,,glanstid är slut, och nu träffar ingen Björnstäbl, såsom förr en gång skedde, på Alperna med öfverraskning en landsman, en vestgöte, som vid soluppsången sjunger: ,Vak upp min själ gif ära, under det baa arbetar vid sin svarfstol, hvilken han fastojort i en trädstam.