Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1866, sida 3

var hans hjerna så svag, att han under halfsofvande och feberaktigt tillstånd tyckte sig flera gånger blifva anropad. Dock uppgaf han ännu ej allt hopp, ty han hade kraft att bedja. Foljande morgon kom holländska skeppet Ida Elisabeth nära vraket. Kapten Casey höjde sin svaga arm för att gifva ett tecken, blef observerad och sändes försigtigt ombord å skeppet samt blef sorgfälligt vårdad. Man hoppades att kunna behålla honom vid lif. ,Shipp. Mercant. Gaz. innehåller en skrifvelse från kapten Casey, hvilken sedermera blef förd till Rotterdams marinhospital och der befann sig på bättringsvägen. Kaptenen tackar deri kaptenen W:m Doren å Ida Elisabeth och hans manskap, för den ädelmodiga räddningen från det i sjunkande tillstånd befintliga, af trälasten uppehållna, vraket, och den menniskovänliga vården. De raska sjömän å Ida Elisabeth, hvilka med fara för eget lif under hög sjögång räddade kapten Casey, den ende öfverblifne af 18 män, voro: öfverstyrmannen C. Janses, båtsmannen T. A. Horsman och matroserna A. Steindam, J. de Jong och C. W. Kleindyk. Hassvågornas höjd. Många med hafvet mindre förtrogne personer göra sig en öfverdrifven föreställning om hafsvågornas höjd, synnerligen under storm. En fransk vetenskapsman, herr Coupvent des Bois, bar genom sina beräkningar kommit till ett både vissare och rimligare resultat. Emellertid känner man ännu icke hvilken den högsta höjd är, som hafsvågorna kunna uppnå. För att mäta densamma har man stigit upp i skeppsvanterna och der utmärkt den punkt, som legat i samma plan som de högsta vågornas spetsar. När man väl kände denna punkt, angåfvo skeppets bekanta dimensioner vågornas höjd ofvanför vattengången, hvilken motsvarade hafshorisonten, beräknad efter vågdalen. Dessa sammanförda och medelst en curva bestämda iakttagelser hafva ledt den nyssnämnde vetenskapsmannen till följande resultat: På ett lugnt haf är vågornas höjd, i metres räknad (1 metre —-3 fot, 3 tum, 7 linier) 0,6; derefter stiger höjden alitefter den starkare rörelse, hvaruti hafsvattnet är försatt, till 1 metre, 1,5, 2,3, 3,3, 4,7 6,3 och slutligen vid mycket supprörd sjö till 8,7 metres. Man ser temligen ofta tvenne skiljda vågsystem vräka sig emot och korsa hvarandra i en mer eller mindre trubbig vinkel; de motsvara de olika vindar, som efter hvarandra herrskat. Man har likaledes uppmätt böljornas längd; den anmärkningsvärdaste iakttagelsen gjordes d. 6 Juli 1838; man såg då 27 fots höga vågor med en längd af 500 metres. Genom reguliera anteckningar sex gånger om dagen å skeppet ,Astrolabe öfver hafvets tillstånd, har man kunnat sluta till vågornas relativa höjd, och deraf erhållit medelvärdet deraf under hvilken zon som helst. Resultatet häraf blifver: 1:o. På Stilla Oceanen under equatorn minskas vågornas medelhöjd från öster till vester; denna höjd är nemligen tre eller fyra gånger större närmare Amerika än inemot Asien. 2:0. På Indiska oceanen omkring equatorn är vågornas medelhöjd större vid dess midt än mot dess östra och vestra delar. 3:o. På Atlantiska oceanen omkring equatorn ökas denna medelhöjd från öster till vester, d. v. s. i motsatt riktning mot den stegring, som eger rum på Stilla oceanen. 1:o. Vågornas medelhöjd är i det närmaste densamma under alla latituder; tager man i betraktande hela zonen parallelt med equatorn, så är denna höjd ungefär 2 metres; men den inskränkes till 1 metre, der oceanen är mer eller mindre skyddad af land. De högsta vågo hafva iakttagits mellan Nya Halland och Adelaide under 50 till 60 I hy 13 17 : na vMslauwigbev forklarar, nvarfore hafsvågorna hafva nästan en och samma medelhöjd under alla breddgrader, ehuru vindens medelsnabbhet h är mycket större under de högre latituderna. h Erfarenheten kan icke lemna något bidrag till A teorien om det förhållande, som skulle egarum d mellan vågornas höjd och vindarnas snabbhet, , om de sednare följde en och samma riktning. Å Det enda hithörande kända faktum är, att en H våg om 2 metres höjd motsvarar en vind om 53 metres i sekunden i medeltal; och under anta-J gande att qvadraten af vindens snabbhet vore proportionel med kuben at vågornas höjd, skulle man kunna uppgöra en tabell öfver det k verkliga förhållandet mellan vindens hastighet 1 och väghöjden, då ingen serskild omständighet . trädde emellan och modifierade det. Den bek räkning af våghöjden, hvartill man sålunda på B grund af vindens hastighet kommer, öfverstiger z väl något de här ofvan på direkt väg erhållna I måtten, men skiljer sig icke väsendtligen från h dem och gifver öfverhufvud en riktig uppfattning af detta slags fenomen. Förbytta helgon. Katedralkyrkan i Nancy a egde bland andra religiösa skatter tvenne jern-e skalar af helgonen S:t Mansuy och S:t Gerard, u begge fordna biskopar af Toul och högst be-sd römda för deras underverk. De båda hufvud-li skallarne hvilade i broderlig sämja i samma glaslåda, hvardera försedd med påskrift. San-J nolikt har de många årens torka omsider gjort j. att lapparne lossnat, och vid en oförsigtig föreg. visning af relikerna nedföll lådan, lapparne föllo af och båda skallarne rullade på kyrkogolfvet. Hvilket var nu S:t Gerards och hvilket var S:t Mansuys hufvud? Här voro goda råd dyra, ty det gick ju ej an att välja blindt, mindre för den yttersta dagens skull, — ty då återfinner troligtvis hvar och en sitt hufvud, om än inga påskrister sj finnas — än af hänsyn till de fromma troende, hvilka begagna S:t Mansuy som hjelp mot kramp, men S:t Gerard mot invärtes sjukdomar. Lyckligtvis trädde vetenskapen i religionens tjenst, oca denna försmådde ej denna gång att begagna dess bjelp. Biskopen i Nancy, mr Lavigerie, vände sig till ethnologen, professor D. Godron, hvilken kan finna nationaliteten genom att se på hufvudskallarne, om de än äro aldrig så f gamla. Professorn igenkände straxt en afjerns ja skålarne vara af galliskt ursprung och fann den andra vara af en skotte. Härigenom var lyckligtvis tviflet löst, och det skrefs genast nya lappar, som fastklistrades på hufvudskallarne. De båda relikerna kunva nu åter tjenstgöra, utan att man behöfver frukta någon ny förvexling. ÄÅnnu en Ludvig XVII. Offentliggörelsen af Marie Antoinettes bret har ånyo dragit allmänhetens nnnmärksamhet nå denna olvckliga droatt