Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1866, sida 3

Blandade ämnen. Skeppebrotishisioria. Från London skrifves den 6 dennes: Från Nieuvediep skrifver en britisk konsularkaplan, mr Arnold, rörande en redan för några dagar redan här berättad nästan otrolig skeppsbrottsoch räddningshistoria. M:r Arnold besökte den räddade, hvilken befann sig på sjuksängen, och erhöll af honom följande berättelse: Han, kapten John Casey, på engelska barken Jane Lewden, hade med 17 man och en laddning af trä afgått från Quebec till Falmouth och under vägen anfallits af icke mindre än 4 svåra stormar. Den värsta stormen hade han den 21 Dec., då han befann sig på 46 gr. nordlig bredd och 33 gr. vestlig längd. Vågorna gingo 40 fot högt och spolade 9 matroser från fördäck. Kaptenen och de andra sökte sin räddning i mastkorgen. Från denna dag hade de olyckliga att utstå förfärliga qval af hunger och törst. I fjerran sågo de under tiden 10 skepp, utan att blifva af dem bemärkta. Itrots af kaptenens förbud smögo sig flera matroser, under det han sot, ned för att stilla sin törst med hafsvatten, men tillföljd deraf fingo många delirium och dogo. Den siste af besättningen lefde 20 dagar efter den stora stormen. Liken blefvo, det ena efter det andra, lösta trån mastkorgen och kastade i hafvet, men det sista liket hade kaptenen under 20 timmar vid sin sida. Kaptenen sjelf försmäktade ännu 10 dagar, och uppehöll sig vid lif, såsom han tror, derigenom att han band sin halsduk vid masten och, då den blifvit full af regnvatten, uppsög detsamma. Möjligtvis har också tjäran, som blandade sig med regnvattnet, skyddat honom för den yttersta utmattning och döden. Dertill kom äfven den omständigheten, att han var bättre klädd än matroserna: han hade nemligen 3 ylleskjortor, 2 par strumpor, 2 par benkläder, vattenstöflor, 3 rockar, derunder en vattentät cch en vattentit hatt. På den 28:de natten lade han signed, med undergifvenhet afvaktande döden, och då