Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1866, sida 2

åter genom mig regelbundna underrättelser om min arma Johanna. Vi hoppades alla att du så fort som möjligt skulle skynda till närmaste franska hamn af fruktan för att åter gripas, samt öfvertalad af välmenta personers allvarliga råd. Da har ej motsvarat vår förväntan i detta hänseende och skall tillfölj deraf medföra ett desto sorgligare minne härifrån. Jag tror åtminstone att du, om jag känner dig rätt, icke vill skiljas härifrån utan att åtminstone hemligt hafva sett Johanna. — Jag har redan sett henne — — — Har du sett henne? frågade öfverstelöjtnanten förvånad. Jag berättado nu den föregående aftonens äfventyr in till do minsta detaljer och fann en hemlig smärtsam njutning i att icke blott upprepa hvarje ord, som Johanna yttrat, utan äfven de båda presternas skurkaktiga tal; Dervid hörde jag att min förmyndare blott kände till Bernhards besök, men att den andre presten var honom fullkomligt obekant. Jag insåg deraf att denne sistnämnde verkligen för första gången hade gått öfver jägmästaregårdens tröskel. — Du har sett Johanna, återtog öfverstelöjtnanten så snart jag slutat, — och således vunnit det ändamål, som fört dig bit; du kan således redan i morgon fortsätta din Jag svarade ingenting vid dessa ord; jag hade föresatt mig att ej lemna denna trakt förrän jag hade tagit något afgörande steg beträffande Johannas belägenhet, (Forts.)