Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1866, sida 1

Den värmo, hvarmed den ärade ins:n upptagit vår korta framställning i förevarande imne till granskning, kan icke annat än vinna vår aktning. Han har ock rätt deri, att Hand.-Tidn:ns författare ej är man af yrket; men en annan sak är, om det är desse män, som kunna genomföra reformer i fråga om nya organisationer. Erfarenheten lärer motsatsen. Mannen af facket är den ende, som kan rätt pröfva methoderna och detaljerna af det ämno han omfattat; men han är blott ytterst sällan organisatör, ty han är alltför mycket bunden af gamla förestållningssätt, hvadan ock många nya uppfinningar (exempelvis må nämnas de nya skepp, som kallas Monitorer, konstraerade af en ickesjöman) möta i männen af yrket sina svåraste motståndare. (Vi erinra om kapten Coles och engelska amiralitetet). Dotta gäller ej blott om militära förhållanden: det gäller om skolan, om rättsväsendet, om kyrkan, ja om nästan alla samhällsinrättningar. Vi vilja för tillfället ej närmare ingå i granskningen af vår aktade vederparts påståenden — hvilkas riktighet från hans ståndpunkt vi i viss mån medgifva — vi inskränka 938 till att erinra honom om det enda lilla ordet Schweiz. Det landet är verkligen icke något lätt byte för sina mäktiga grannar; det andet uppstaller en folkbeväpning (vi begagna detta ord trots ins:ns protester) af nära 200,000 man; det utsuges icke af sin miliärbudget. — Och det skall blifva oss ett nöje att en gång i detalj framställa denna illa, men i odling långt framskridna, stats militärväsen.