Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1866, sida 2

Å3 ÅCHÄgunuvo. 1 BIR TIHETIHIHBAäT 1ITUIUUINT11 )ppositionen mot prenssarne allt sar-are. RIHSDAUEN De fortsatta öfrerläggulngarne om Franska Traktaten i Plena den 8 Februari. Hos rlåd. och adeln hunno på f. m. enlast fyra talaro att yttra sig under de tom ismer plenum varade, hvaraf synes att deras anföranden vurit allt annat än kortfattade. Kapten R. v. Kremer, som först erhöll ordet, framställde åtskilliga tvifvelsmål rörande följderna af de i traktaten stadgade bränvinstullarne, men slutade likväl med att tillstyrka obetingadt bifall. Friberre C. A. Raab (icke friherro A. C. Raab på Wärby) talade så vidlystigt som han plägar skrifva om näringslagstiftning, bankoch kreditväsen, fondsystem, utländska län och gaf öfverhufvad en framställning af frihandelns och sinanslagstiftningens resultater, med afseende på så väl landet i allmänhet som dess serskilda näringsgrenar, ehuru med skäl torde kunna anmärkas att talaren syssolsatte sig med en hop siker, hvilka just icke tycktes ega något synnerligt sammanhang med föreliggande fråga. Tal. slutade med att yrka afslag. Friherre David v. Schultzenheim höll ett ganska underhållande föredrag, flödande af paradoxer och fyndiga ordvändningar, som framfördes med stor liflighet och kraft samt framkallade än munterhet, än bifallsrop. Talaren soökte visserligen ådagalägga att traktaten är grundlagsvidrig och förderflig för riket i allmänhet och dess väringar i synnerhet, men kom dock at politiska skäl till det resultat att traktaten måste antagas, dock med bifogande af de i utskottets hemställan innefattade klandrande uttrycken. Friherre Gripenstedt erhöll derefter ordet och upptog i ett, närmare två timmar fortfarande, föredrag till besvarando såväl de anda på rlänhet. fsäne H , BOM mot staten och dess kurskilda bestämmelser. Frih. Gripenstedt inledde sitt försvar för sina åtgöranden i den vigtiga frågan med en framställning af elementerna i nationalekonomien, och upptog till slut äfven sakens konstitutionella sida samt vederlade på ett klart och ovädersägligt sätt allt hvad som blifvit taladt emot grundlsgsenligheten af regeringens åtgörandea i detta ärende. Traktaten bade blifvit ständerna förelagd endast af grannlagenhet; den hade satts i verket före ständernas sammanträdande på ständernas eger begäran. Klockan var en qvart till fyra på eftermiddagen då friherre Gripenstedt slutade sitt lysande anförande, hvarför ståndet åtskiljdes. Men då anna icke mindre än aderton talsre anmält sig, skulle debatten fort sättas på aftonen. Presteståndet hann, dock först framemot klockan 3 e. m., afsluta frågan. Derandei uppträdde en stor mängd talare, af hvilka dr Sandberg, prostarne Althar och Rabe yttrade sig för afslag. Biskop Aunerstedts förslag om bifall för ett år omfattades al kyrkoh. Ekelund, prosten Euren, domprosten Björling och doktor Falk, den sistnämnde uttryckligen just emedan detta förslag innebar ett afslag. Bland dem, som önskade traktatens godkännande med bibehållande af utskottets klandrande mellanmeningar, uppträdde först dr Rundgren, och om samma åsigt förenade sig biskop Flensburg och doktor Ljungdahl (med hvilken dr Arrhenius instämda, äfvensom olternativt prosen Euren). Dr Moberger som i ett blixtrande qvickt anförande skämtade både med utskottet och åtskilliga af föregående talare, förklarade sig af två onda ting vilja välja det minsta och skulle derför rösta ja, men uttryckte icke huravida detta komme att ske med eller utan de bekanta klausulerna. Dr Lindgren, yrkade, i någon olikhet med biskop Annerstedt, bifall till utskottets hemställan med inskjatande på slutet af orden: för närmaste statsregleringsperiod, utöfver hvilken tid nuvarande riksdag enligt 61 5 Reg.-Formens ordalydelse ej eger att öfver tullsatser besluta. För rent bifall utan klander och tillägg talade prosten Tegnär, dr Gumaelius, biskop Björk, dr Almqvist, prof. Agardh, statsrådet Carlsson, prosten Ljunggren, hofpred. Rosenius, domprosten Sonden och dr Söderberg. Efter tvenne voteringar antogs till kontraproposition dr Lindgrens förslag, hvarefter slutligen i hufvudvoteringen utskottets förslag oförändradt bifölls med 28 röster mot 27. Ridderskapet och Adeln fortsatte öfverläggningen på aftonen till kl. 1, 11. Under aftonens e.8 (0:53 i Å i , ) nick ocu ur A. Iläderstad för traktatens antagande. Först i detta plenum framkom grefve Mörner på riddarhuset med det hos de andra stånden redan afdagatagna försöket att afslå traktaten under form af bifall för ett år; och