Pre HaänseCnptAÅUCS al drllVet Ull det yttersta men utan tvifvel träffar man äfven här pi musikaliska skönheter. Vi erinra t. ex. on Dinorahs vaggsång, säckpipeblåsarens visa Dinorahs romans i andra akten, orkesterin ledningen till tredje akten, Hoöls sista aria de vallfärdandes kör, hvilka ingalunda sakna melodisk fägring. Särdeles förträffligt behandlade äro de i operan förekommande ro; mansoch visformerna. Reminiscenserna öfverskylas, oftast i nästan samma ögonblick som de framträda, af egendomliga och intressanta harmoniska vändningar, och orkesteringen är, såsom alltid hos Meyerbeer, i högsta grad glänsande och karakteristisk. Med ,,Dinorah eger det säregna förhållandet rum, att den egentliga handlingen ligger före operans början, under det att operans trenne akter följaktligen blott innehålla utvecklingen. Ouverturen har derföre till uppgift att skildra sjelfva handlingen och återgifver i ett brokigt tonmåleri de föregåsende särskildta händelserna, såsom bröllopsden kringirrande Dinorahs förtviflan och vansinne o. s. v., hvarom allt aftischen meddeler närmare förklaring. I ,,Dinorah förekomma endast tre hufvudpartier, hvilka dock såsom oeftergifligt vilkor för operans 1 amgång måste utföras högst arus!iskt. Med undantag af hvad angår titelrollen, som gifvits af fru Biirde-Ney, har emellertid förhålandet här icke varit sådant. Beträffande fru B.-N. förnekade sig hennes ovanliga savoir-faire här, likalitet som tillförene. TLänfalliga orsaker lägga dock Juti de två första akterna, hinder i vägen för illusionens ogrumlade bevarande, och arten af hennes koloratar läter icko heller, t. ex. den s. k. sksog-arian, att framstå i all dess vokala glans, hvaremot tredja aktens scener — det återuppvaknande medvetandet och Dinorahs deiunder framträdande bemödanden att söka erinra sig bröllopsdagens heliga sång — voro dramatiska momenter af hög konstnärlig rang. — Hr Serpentins synbara ansträngningar må vara hurn erkännansvärda som helst, men utom obehaget af hans oftast ant för höga intonation är i rent tekniskt ihänseende Hoels första stora aria honom alldeles för svår, för att han, äfven förutsatt att han eljest derill egdo förmåga, skulle åt densamma kunna förläna den finare nyansering, expression och kolorit, som här erfordras, och i hans sista melodiösa a ia använder han, troligen formenande sådant tiÄ höra uttrycket af känsla, ett evinnerligt släpande toner na emellan. Detta svulstiga sätt att låta känslan utströmma går här så långt, att det sannerligen blir åhöraren hardt nära omöjligt att ens annalkningsvis urskilja de melodien verkligen tillhörande tonerna. — Hr Fischer-Achtens uppträdande såsom Corentin vittnar om en brist på uppfattning, som vi, uppriktigt taladt, icke skulle hefva kunvat tilltro honom Hans smått eleganta kostym passade ina i stycke med hans smaklösa, långraggiga peak, hvilkens ljusa färg dertill bjert afstack mot det svarta, väl putsade skägg, som pryder individen Fischer-Achtens 1nder, mun och haka, och han frampjobre de såväl sin talrol, som de solfeggier, hvarmed sångpartiet är på sina ställen 11kigen utrustadt, med samma meningslöshet, som i dräst och masker ing v. flfionandes — Såväl herr Sepentin som hr Fischer-Achten hefva emellertid hugnats med åtskilliga bifallsyttringar, och bland de öfriga rollinnehafvernes resp nummer hafva hv Krolops jägarsång, likasom äfven de båda berdegossarnes (msil:a Löwe och Peters) duett, blifvit applåderade. Herr Hallermeyer hade att sjunga skördemannens visa, men skördade för sitt utförande deraf blott likgiltighet från publikens sida. Åt den omsorgsfulla sceniska uppsättninsen, hvarvid icke ens den lefvande geten saknades, äfvensom åt den på det hela taset rätt goda ensemble, som representatiozerna af ,Dinoroh haft att uppvisa, hafva i i ett föregående referat gifvit erkännande. I Tisdsgs tog fru Biirde-Ney medelst utörandet för andra gången af titelrollen uti )onizettis ,Lucrezia afsked af vår publik. Jet är just i återgifvandet af stora effekter om fra B.-N:s öfverlägsna framställningstnst visar sig i dess skönaste dager. Henes ännu tonfulla stämma, breda och fulligtiga föredrag, väl använda vibrato och raftiga doklamation äro i hög-tragiska rolor af gripande verkan. Talrika applåder fvensom förnyade sremropningar så väl uner operans fortgång som vid dess slut — e3sa sistnämnda ätfoljda af ett rikligt blomterregn — vittnade nogsamt om det stora rkännande fru Biirde-Neys eminenta konstärskap här vunnit. sm ses NS 2 H-— — — — — Stockholm. Utnämning. Kongl. Generaltullstyrelsen ar fill ravjear i dass ravisinnskantar n4t