Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1866, sida 2

Göteborg den 8 Februari. Den tvedrägt, som nu råder i anglikanska kyrkan, hotar henne med fullständig upplösning. Derom äro alla betraktare ense, och det har kommit derhän, att mången, som är angelägen om hennes bestånd, ej ser någon annan utväg till räddning än den visserligen ganska förödmjukande att begära mellankomsten af ett parlament, i hvilket sitter en mängd ,kättare af hvarjehanda slag: unitarier, independenter, qväkare och judar, för att ej tala om frikyrklige skottar och ultramontane irländare. I en föregående artikel (i gårdagens nummer af Handelstidningen) sökte vi påpeka de innersta orsakerna till denna tveträgt, i det vi hänvisade till de många katholska elementer, som qvarstannat inom de reformerade kyrkorna och hvilka, enligt hvad erfarenhet bestyrkt, omöjligen låta sammansmälta sig med de äkta protestantiska elementerna till en enhet. Följden häraf har blifvit, att under tidernas lopp de begge mekaniskt sammanblandade, men oförenliga ämnena åter börjat söndra sig från hvarandra. De skenbart hopfogade riktningarne hafva gått isär och sträfva nu åt hvar sitt håll: den ena tillbaka till prestväldet och formalismen, den andra framåt till det evangeliska församlingslifvet med religiös innerlighet och vetenskaplig frihet. I anglikanska kyrkan, som bibehållit mer af romanismen än någon annan af hennes protestantiska systerkyrkor, har fördenskull ocksä striden kommit till ett skyndsammare utbrott. Pusey, den hierarkisk-katholska riktningens banrförare, började redan 1833 att höja reaktionens fana. Universitetet i Oxford med sina medeltidsartade inrättningar och afstängdhet från verlden blef en ypperlig jordmån för hans utsäde, och han erhöll der inom theologiska fakulteten många anhängare och medarbetare, bland hvilka isynnerhet Newman gjorde sig känd såsom ifrig ,,represtinatör. I en serie af traktater angrepo desse herrar protestantismen på ganska obeslöjadt sätt; de uppställde åter traditionen såsom bindande norm och sanningskälla; ville, (likasom sedermera Svensk! Kyrkotidning i Lund) åt presterna ensamma tillerkänna rätten att tolka bibeln och förklarade denna deras uteslutande rätt hvila på en af Gud endast åt dem gifven förmåga att begripa den heliga skrift; anklagade det fria bibelläsandet för tillkomsten af sektväsen och ,kätteri; påstodo, att den Helige Ande meddelas genom biskoplig handpåläggning och fäste förden