re flendtligt stämd mot qvinnan, skulle med samma skäl kunna framdraga exemplen af en Messalina m. fl. Dessa exempel i begge riktningarna bevisa dock ingenting, ty de utgöra endast undantag från den allmänna regeln. Om någon af hvad tal. anfört trodde sig i honom finna en motståndare till utvidgande af qvinnans rättigheter, så bedroge han sig, ty äfven han ville, att dessa rättigheter skulle utvidgas, men blott i den mån hennes naturliga anlag medgifva. Så trodde han, att hon såsom läkare i vissa fall skulle kunna utöfva en helsosam verkan, likaså på åtskilliga platser, der ej fysisk styrka erfordras, såsom vid postoch telegrafverken samt jernvägarne. En talare hade sagt, att det skulle blifva en besparing för staten att använda qvinnor, men denna tanke vore oriktig, ty der qvinnan gjorde lika mycken nytta som mannen, der borde hon ock hafva lika löneförmåner med honom. Prof. Ribbings förslag öfverensstämde med tal:s åsigter. I prof. IIuss förslag saknade han deremot det i det förra förslaget förekommande vigtiga undantaget, att hon ej må ega rätt att vinna anställning på offentliga läkareplatser. Man bar talat om att qvinna skulle kunna användas på vissa platser inom konungens kansli, men man gjorde henne en stor otjenst, om man ville inleda henne på denna bana för att täfla med den redan allt för stora mängden af extraordinarier. Ej heller vore det skäl att införa särskilda undervisningsverk för henne, hvarigenom man endast skulle ingifva henne förhoppningar, som ej kunna realiseras. Han yrkade derför bifall till prof. Ribbings reservation. Hr von Ehrenheim, P. J., ansåg det vara af vigt att ej införa frågan på en orätt väg. Enligt hans öfvertygelse vore det arbete, som qvinnan utför i det tysts, af mera värde än männens i det offentliga, och derför måste han i allmänhet motsätta sig qvinnans uppträdande i det offentliga lifvet. Då det således vore af vigt att qvinnan blott undantagsvis användes i allmänna värf, vore det ock af vigt att bestämma huru långt man dervid borde gå. Han instämde med rof. Huss deri, att hennes användande såsom äkare skulle blifva välsignelsebringande och att hon borde ega rätt att försörja sig medelst tjenstgöring vid postoch telegrafanstalter. För att få frågan närmare utredd förenade han sig med dem som yrkade återremiss. Ir Ehrenborg. Om ock de väckta motionerna i frågan gjort ett djupt bekymrande intryck på talaren, måste han dock glädja sig åt det allvar, hvarmed saken både här och i enskilda samtal under de sednaste dagarne behandlats, hvarvid det ansetts vara af den allvarligaste betydelse, om qvinnana ställning skall bibehållas vid en sund utveckling eller förryckas till skada för henne sjelf och samhället. Han gillade prof. Huss anförande och hade föga att tillägga dertill. Några ord ville han dock yttra om frågans allmänna sida. Obestridligt vore, att förflutua tider, äfven sedan kristendomens ljus spridt sig, gjort sig skyldiga till ett underskattande uf qvinnans gåfvor, till en underlåtenhet att för hennes verksamhet öppna lämpliga fält, bvilka kunna stå tillsammans med hennes egentliga kallelse såsom qvinna. Man hade varit för njugg i detta hänseende, ty eljest hade man kunnat undvika sådana genomgripande förändringar, som skola föra straff öfver oss, om de blitva antagna. En onan anledning till utvidgande af hennes rättigär, att den tilltagande folkmängden gör det ot för henne öppna flera sysselsätt) im fört emancipationens talan, för gr wendtiiga olikheter, som 1014 si som vi är den, att 4 ste till följd at st märkthet för sin egen peraÅ ger oss redan, att vi ej kunna (äs som framträder i det offentliga. 13. Bland dessa, omgå 1, I tycket iv k. Må man ej såga, att hennes verksamhet är mindre välsignelserik, fast den försiggår i det tysta, ty fastän hennes person dervid är obemärkt, är hennes verksamhet det dock ej. Ett bevis derpå har man ju i de många stora män, som sagt, att deras mödrars ord gjort dem till hvad de blifvit. Huru mången qvinna har ock icke vid sammanträffandet i det dagliga lifvet genom ett ord varit i stånd att gifva en man den riktning, som sedan bestämt hela hans verksamhet. En annan grundväsendtlig olikhet mellan man och qvinna är den, att hon till följd af sitt skaplynne är mera egnad för praktisk verksamhet, till ait hjelpa, stödja, uppoffra sig. Det ligger en otroligt stor fara i att införa en lagstiftning, som vid tidigare år skulle gifva henne samma utbildning som munnen. Det blir ej mer än en half bildning, då den, för att utbilda benne till vissa funktioner, måste börjas så tidigt, att hon ännu ej vet hvad hon skall bli, och när hon en gång sjelf kan bestämma sig, skall denna bildning ofta vara bortkastadt arbete. För att gifva ett begrepp om huru det skulle gestalta sig, om flickorna utbildades till män, så ville han, anföra ett enskildt honom bekant exempel af en familjefader, som till följd af omständigheterna blifvit tvungen att gifva olika riktningar åt sina döttrars uppfostran. Af dem hade ett par blifvit vana att gå modren tillhanda med allehanda inom hus förefallande göromäl, de andra hade blifvit uppfostrade utomhus och, efter nutidens anda, inackorderade i en pensionsanstalt. Och hvad får han se, när flickan en gång återkommer till hemmet? Jo, att hon ej längre är samma flicka som de hemmavarande, att hon fått en helt annan utbildning, så att hon ej mer lämpar sig för de husliga öfningarna, att hon blifvit en liten magister med anspråk att i allt blitva uppassad. Ilan trodde ej att denna erfarenhet vore enstaka, många af ser, mina herrar, hafva säkerligen sjelfve erfarit -—— — nuvarande tillstånd? Pinad af outsägliga själsmm 2 .2 —