Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1866, sida 2

böteborg den 7 Februari. Under rubriken ,,Riksdagen meddela vi en uförlig redogörelse för diskussionen hos Ridd. ch Adeln om ekonomiutskottets betänkande rörande utvidgade rättigheter för qvinnan. Läsaren skall finna i denna diskussion många senna och upphöjda äsigter uttalade, ehurn ntgången af öfverläggningen blef, att ekonomiatskottets förtjenstfalla förslag antogs endast med en betydiig modifikation. Men det var dock ett steg framåt, och ett ganska godt steg. En annan syn möter oss deremot inom Presteståndet. Detta stånd har varit sig likt, vare det nog sagdt. Den förste talaren i ämnet, d:r Lindgren (den berömde orientalisten, frisinnad såsom språklig bibeltolkare, såsom kyrhoherde reaktionär) fann lämpligt att behandla ämnet med hån och gäckeri. Man borde vänta tills qvinnan får plats i representationen, hvilken tid hr doktorn ansåg böra vara ej alltför aflägsen, sedan vi fått en ny riksdagsordning, som ,prisas så högt för sina tidsenliga tendenser. Yrkade emellertid nu afslag på det ,särdeles märkvärdiga memorialet. — Professor Ribbing ansåg qvinnan olämplig till all sådan verksamhet, som ensam styres af det abstrahe rande förståndet, men medgaf att hon vore mycket lämplig att utöfva läkarekallet, samt tillbakavisade de invändningar, som blifvit gjorda mot hennes studier på detta område från blygsamhetens synpunkt. Rörande qvinnans lämplighet för postoch telegraftjenster hafva andra länder lomnat fullgoda intyg hvartill komma flera ekonomiska fördelar för staten af qvinnors användande vid åylika tjenster. Prof. R. betonade slutligen vigten af flera försörjningskällor för qvinnan, då det är synd att se huru hederliga och arbetsamma qvinnors verksamhet ofta står i så lågt pris, att de mången gång förstöra både helsa och kratter under sträfvandet att förvärfva ett uselt uppehälle. — Prosten Palmlund förenade sig med prof. Ribbing, då han ansåg det vara en falsk filantropi, som nedsätter och ringaktar qvinnan, när man vill genom lag föra henne ut ur hemmets område. Att af qvinnan göra en offentlig person i samma omfång som mannen, vore att förneka den naturliga karaktersskillnaden och den naturliga lag, som skiljer de båda könens verksamhetskrets. — Den ärade tal:n yttrade sig, såsom man finner, här mot något, som alldrig varit föreslaget eller yrkadt. — D:r Säve bestred ej qvinnans höga anlag, ens för filosofien, ehuru sådant blifvit motsagdt af en filosofie professor, mon ogillade hennes studier för läkareyrket, såsom något skadligt för blygsamheten. Ansåg ett stort fält ligga öppet för den qvinliga verksamheten i barna undervisningen. Yrkade asslag. — Kyrkoherden Janzon förklarade qvinnan ej vara skapad till publik person, utan mannen till en bjelp, och detta vore hennes ära. Om 3