riga punkter biföllos jemväl, samtliga utan diskussion. Allmänna besvärsoch ekonomi-utskottets betänkanden n:ris 37 och 38 biföllos utan diskussion. Samma utskotts betänkande M 39, i anledning af motioner rörande utvidgandet af qvinnans medborgerliga rättigheteter föredrogs. För bifall dertill talade Svenssn, N. Pettersson, Hörnfeldt, Jon. Andersson m. fl. Några talare, såsom Joh. Bergström, E. Ersson m. fl. yrkade återremiss, derföre att i betänkandet visserligen vore föreslaget att qvinna skulle ha rätt till afgångsexamen från elementar-läroverken; men som det väl ej kunde vara meningen att qvinna skulle inhemta härför nödiga kunskaper i samma läroanstalter, som den manliga ungdomen, vore också nödvändigt, att uti den föreslagna skrifvelsen till K. M:t jemväl mätte hemställas om läroanstalternas ombildande för detta ändamål. Några talare förordade prof. Ribbings reservation, under förmodan att de två första stånden komme att antaga den; i hvilket fall, och om de två öfriga stånden bifölle utskottets förslag, frågan skulle förfalla. Betänkandet bifölls. PStåndet skildes kl. half 1 e. m. Vi afsluta den allvarsamma riksdagsredogörelsen med följande pikanta anekdot från bevillnings-utskottet, berättad i Aftonbladets veckokrönika: ,Det var häromdagen, en af dessa solbeglänsta, milda och behagliga vårdagar, som blott Stockholm består sig vid denna tid på året. Bevillningsutskottets tullafdelning, af hvilken presidenten Åkerman är ledamot, hade session. Afdelningen skulle utan tvifvel föredragit en middag på Hasselbacken eller ett litet parti på , sällskspet; men fosterlandet har nu en gång fått smak på offer; det fordrar oupphörligt nya sådana. Tullafdelningen hade således session, och hvarvid lifsmedelstullarne skulle diskuteras — utom all fråga ett appetissant ämne! — Ja, yttrade presidenten Å. med den säkerhet vanan att föra ordet gifver, jag har hört mycket talas om de stora framsteg det svenska åkerbruket och ladugårdsskötseln gjort under de sednare åren, och jag har uppriktigt fägnat mig deröfver; jag har låtit mig berätta att Sverge, ifrån att vara importerande land, blifvit ett exporterande, och jag har varit förtjust deröfver; man hade sagt mig att ost och smör utfördes från Skåne till Tyskland, och jag fann saken glädjande, men på samma gång förvånande, underbar, otrolig. På min resa till kontinenten förra sommaren såg jag ganska riktigt på den tyska ångbåten ett litet berg af smörbyttor, som hade tagits ombord i Ystad; men då jag talade med styrmannen, som öfvervakade fraktgodset, om denna storartade smörexport, upplyste han mig, att det ifrågavarande smöret visserligen utfördes till Hamburg, men blott för att färgas gult och sedermera återföras till Sverge såsom holländskt smör, hvilket härstädes är mycket begärligt. Tre adelsmän och fyra prester ropade bravo åt detta mycket intressanta och upplysande yttrande. Derpå erhöll borgmästaren Trägårdh, representanten för Ystad, ordet. — De intressanta upplysningar hr presidenten Åkerman meddelat oss, yttrade hr T., bevisa blott en sak: att styrmanshistorier icke äro tillförlitligare än skepparhistorier, hvilka sednare icke stå i bästa anseende för trovärdigbet. Det smör som från Ystad öfverföres till Tyskland stannar med all säkerhet qvar der det hamnar, någon färgning deraf för att sedan återföra det hit och sälja det såsom holländskt kan så mycket mindre komma i fråga, som färgning af smör alldeles icke låter verkställa sig, och jag trotsar hr Å. att från sin tioåriga presidenttid i kommerskollegium kunna framvisa något patent på en sådan uppfinning. Vid denna förklaring önskade hr Å. helt visst i sitt sinne, att han varit i Homburg, i Wiesbaden, i Monaco, tusen mil från bevillningsutskottets tullafdelnings sessionsrum på Riddarholmen.