Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1866, sida 2

87 0,19. —— —u 4 . döteborg den 6 Februari, Skulle verkligen hr v. Bismark — man talar ju icke vidare om konungen i Preussen, utan om hans förste minister — un ause tiden vara inno att med Preusson förena detta krigsbyte från 1863, som kallas , Schleswigtlolstein, och som bittilis varit ett hyta lattare att fånga än att smälta? Telegram i gårdagens blad anförde att hr v. Bismarck gjort en öppen förklaring i detta syfte uti deputoradekammaron, och i dag ingår underrättelsen, att en proklamation atgått från preussiska kabinettot om de båda hertigdömeuas förestående soroning med Prosson ,i personalunion , moa med bibehållande af sina gamla institutioner, rättigheter, arms, simanser, m. m. Ilär följa alltså — om denna sednaro underrättelze bekräftar sig — ord och handling tätt på hvarandra, såsom ock hödigt är, dercst est sådant tilltag skall kunna med något hopp om framgång utföras. Dot most anmärkningsvärda harvid är, att hr v. B. anser sig nog stark att kunna öppet bryta både med Österriko och de delar af det öfriga Tyskland, som kämpat för ett sjelfständigt Scbleswig-Holstein under den ömklige hertigen af Augustenburg. Antingen är hr v. B. derrid förvissad, stt Österrike ej vågar inlåta sig i något krig, eller trotsar han denne fiende. Nekas kan ej heller att ju tidpankten är gynsam för sådana planor. Alla do makter, af hvilka Proussen kunde bafva något at frukta vid deras verkställighet, äro för tillfällot upptagaa af srdra leäsamma saker, om hindra dom att verksamt uppträda i en fråza, hvilken de alla fall anse vara af jomförelsevis underordnad vigt. Frankrikes kejaro är invecklad i den mexikanska affären; England är mera än någonsin rädd för ett krig, då dels dess ställning till Amorika är ing annat än god, dels den feniska rörelon på Irlsnd aatagor en allteer allvargar kkrakter. Ryssland är tydligen obonägot för rjo krig, äfven om dot skullo vilja uppträda mot en makt, som pjort kejsardömet å utmärkia tjenster i Polen. Italien kau ingeuting högre önska än att se Österrike iveckladt i ett krig med Preussen. De skandinavisaa statorna äro på intet vis mogua för alt vidtuga några kraftätgärder mot den brenssiska eröfringen. Ä Under sådana förhållanden är det visst icke omöjligt, utan fastmer ganska sannolikt, att Pronssens sjelfrådige förste minister nu anser don rätta tidpunkten var inno att mod ott djerft och bastigt slag atuugga den närvarande förvecklingon, en sannolikhet så raycket större som befåstningarno på Aia och andra vigtiga punkter tydligt ådagelagt Preussens afsigt att hålla sig fast på den ca gång vanns terrängen. Härmed är dock ingalunda sagdt att förotaget skall för all tid lyckas. De inre förhållandena i Preusson äro icke egnade att understödja slika planer, och om, såsom alla tecken antyda, kejsar Napoleon ser sig nödsakad att öfverlorma Mexiko åt sitt öde, så torde han fiana skkl att förmildra intrycket af denna förödmjukelse gonom att vända sina blickar åt öster. För den skandinaviska norden se vi iugen nerlig skillnad mellan ert Sehleswig Iolander Augasteudargaren eler ett Schleswig-Holstoin i pergonalnnion med Preussen, ty i båda fall å de Östersjöhamnar till Tysklands förfogande, heilka äro af vigt för 7 vare sig proussisk eller tysk flotta, ett behof, hvilket för Tyskland är så stort och naturligt, att detta mäktigs land aldrig skal släppa ett sådant mål ur eigte. Men vi må tycka i den delen hvad vi vilja, eå är det en sak, gom vi icke kunna hindra. Det är ej moralisk svaghet, som härvid möter, utan en svaghet af rent materiell ort. Vi må vara belåtna om vi, efter några år, hafva ordnat vårt försvarsväsen så, att vi inom egna landamären kunna hvila trygga mot hvarje öfvarsall af möktiga siender; utöfver våra egaa gränser kanna vi likväl ej gå, och alldragiast i närvarande tid. Aut tal i annat sylta är blott dovquixoteri, och det er då bäst att vi bespara oss videre förödmjnkolser. Den som vill att hans ord sken något betyda, måste vara färdig att gifva detaamma eftertryck med handling, om det behöfs. Kan man icke detta, så är det sätkraot att hålla inae med storordighoten. .Sverges Grundlagar hafva aldrig va