Skogshushållningen, jordbruket och kolonisationen i Norrland. Vi återgifva ur Aftonbladet följande intres: santa framställning: I och för lösningen af dessa trenne i näre samband med hvarandra stående frågor, alla af stor vigt, har regeringen nyligen vidtagit åtskilliga serdeles ändamålsenliga åtgärder. jör hvilka det är oss ett stort nöje att redogöra, enär de vittna om en stor skarpsionighet, samt innefatta ett fullständigt system. enkelt till sina grunder och derföre möjlig! att genomförs. Man torde erinra sig huru klagomålen åfver den allt mera ösverhandtagande skogs förödelsen i Norrland hafva utgjort och ut: göra föromålon för alla seklkunnigas bekymmer. Så till vida äro alla ense att skogs afverkningen i Norrland icke bedrifves efte riktiga grunder; men svårigketen har bestått deri att uppgöra sådana, hvilka i sin tillämp ning icke möta praktiska binder, ty då skulle den goda saken blifva förfelad. Till jordbrukets och kolonigationens i Norrland be fordrande hafva statsmakterna visserligon vidtagit en mängd åtgärder, utan tvilvel välmenta, men, enligt hvad erfarenheten fullständigt gisvit vid banden, långt ifrån vå betänkta. Nybyggesväsendet på kronans vidsträckta områden afsåg utan tvifvel att bo främja landets uppodling och att framkalla en idog och sjeltständig jordbruksidkande befolkning; men detta vackra syftemål har blot: till en ytterst ringa del vunnits, hvaremot nybyggesväsendet i ojemförligt högre grad framkallat skogssköfling, under det att jordbruket blifvit tillbakasatt. Jordbrukets förädlande inverkan på befolkningen har varit ganska ringa i jemförelse med den demoralisation som den hejdlösa skogsafverkningen medfört. Vid 1863 års riksdag beslöto ändtligen rikets ständer att en ny bana i afseendo på den allmänna skogsvården skulle beträdas. Standerna insågo vådan af cn kringgripande skogsforödelse i ett land, hvars bekoeligbhet betingas af en tillräcklig och så vidt möjligt är jemnt fördelad skogstillgång. Något reglementerande för hushällningen med de enskilda skogarne ansågs dock icke äandenålsenligt; men desto kraftigaro åtgärder beslötos med hänsyn till värden uf den å kronans mark växande skogen. Såsom princip uppetälldes dersore att i och för skogarnes framtida bestånd skulle staten, i vidsträcktaro mån än hittills. skett, sjelf uppträda såsom skogsegare, samt att hvad särskildt anginge rikets norra landskap, der faran af skogarnes förödelse vore störst, och der enligt gällande författningar betydliga delar af kronans skogar nästan dagligen öfvergingo på enskildas händer vanligen för att jomnas med marken, kraftiga åtgärder ofördröjligen borde vidtagas till den dyrbara egendomens bovarande för det allmänna. Ständerna hemställde derföre till Kgl. M:t dels att krouans ösverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs samt de fem norrländska länen, hvilka dertill fonnes tjenliga, måtte för bronoparker förklaras, ställas under skogsstyrelsens vård och efter forstvetenskapliga grunder behandlas, dock så ett derigenom icke hinder lades i vägen för afvittring af skogsanslag åt redan avlagda hemman och nybyggen, och dels att det genom k. brefvet den 25 Maj 1860 utfärdade förbudet mot nybyggesanläggningar å öfverloppsmarker i de norrländska länen, intill dess undersökning och reglering af desamma försiggått, måtte utsträckas jemväl till kronans blifvande öfverloppsmarker i Stora KopPparbergs län samt oafvittrade skogar i nyssnämnde län äfvensom i Westeroch Norrbottens län, alt gälla tills undersökning för piggått buruvida öfverloppsmarkerna i sin helbet, viler de oatvittrade skogarno till någon de! borde för kronoparker förklaras. Sedan kammarkollegiam, jemto generallandtauterikontoret och skogsstyrelsen i saken blifvit hörda, och den sednare afgitvit sbrskildt förslag, hvaröfvor kammarkollegium afgifvit yttrande, och sedan såväl landstingen i åtskilliga af do norrländska länen, äfvensom kommuner och enskilda personer till K. M:t inkommit med föreställningar mot ständernas beslut, så anhöll finansministern frih. Gripenstedt i statsrådet den 21 sistl. December att få underställa K. M:ts pröfning ,frågan om meddelande af förändrade stadganden i afseende på användandet af och husbållningen med kronans skogar i rikets norra