Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1866, sida 3

i Blandade ämpen. Medel till förekommande af klickning med Iaddstaksgeväret. Ingen jägare finnes, ssom ej varit utsatt för det obehaget att geväret s(klickat, hvilket ofta inträffar i regnväder och synnerligast vid våt spårsnö, då vattnet dryper från hvarje träd och buske, så att knallhatt och skrut så lätt blifva våta. Detta obehag, stort i och för sig, blir än större derigenom, att det Tofta synes inträffa just då man har det bästa anbudet. j Den, som begagnar bokladdningsgevär, är i det närmaste betryggad mot denna olägenhet. Då emellertid flertalet af svenske jägare ännu använder laddstaksgeväret, torde en underrättelse om ett enkelt medel, som i det närmaste betryggar mot klickning med detta, ej vara ovälkommen. Vid begagnande af nedannämnda simpla inrättning ha skotten brunnit af äfven då geväret under hela dagen varit ytterligt vått och utan att några andra skyddande täckmedel varit använda, hvilka alltid bli mer och mindre hinsderliga, då ett snabbt skott erfordras. Af kautschurör, med lika stort eller mindre bål än knallhatten, afklippas små bitar, kortare än cylinderns runda del, men längre än knallhatten. Dessa bestrykas noga inuti med något mjukt fett, smält talg och så vidare, och sedan kuallhatten blifvit påsatt skjutes kautschuröret långt ned öfver densamma, så att hans äfra ända blir obetäckt, men hans nedre del och cylindern omgifvas af den feta, allestädes tätt åtliggande kautschuringen. Härigenom hindras fuktigheten att intränga. Passande kautschuslangar finnas alimänt till salu och kosta en ren obetydlighet. Ju mindre hål de ha, desto bättre. För vinnande af skyndsamhet vid preparerandet af dessa skyddsholkar, kan man först afklippa det antal man anser sig behöfva och sedan på en gång neddoppa dem i det smälta fettet. De böra ej förvaras ibland knallhattarne. Insändaren och några andra jägare ha af denna ytterst enkla inrättning vid flera tillfällen haft mycken nytta. (Sv. Jäg.-förb. nya tidskr.) Den nya pansarkorvetten Pallas gör för närvarande i England stort uppseende. Den har 2,372 tons drägtighet, för sex kanoner och har 600 hästars kraft samt är konstruerad af chefen för Englands konstruktions-departement m:r E. J. Read. Då Pallas började att byggas, var man i England af den allmänna mening, att de pansarskepp, som skulle byggas. måste, likasom ,Defence m. fl., vara af största dimensioner. Pallas är deremot två tredjedelar mindre än Defence, är 225 fot lång, 50 fot bred och framdrifves med en enda skruf till 13 knops fart. Men hvad som isynnerhet skiljer Pallas från alla andra i England byggda pansarfartyg är konstruktionen för dess bestyckning. Starkt bepransad ssom alla andra nyare pansarfartyg, äro neml. dess sidor midskepps tvärt ingående, der de på hvarje sida af fartyget bilda mycket starka likasom fästningsbatterier, hvarifrån kanonerna kunna, utom bredsidelag, gifva skott rätt för och rätt akterut, hvilket är en enorm fördel under en affär. Pallas, som är fregatttacklad med ganska svår rigg för att kunna besegla oceanerna, har utrymme för proviant under tre månader, ammunition tiil 70 tons vigt och kol för tio dagars gång med full maskin. Maskineriet är enligt Woolfs princip ech är försedt med alla moderna uppfinningar och förbättringar. Kanonerna, som hvardera väger 6131 tons, afskjuta projektiler om 200 f:s vigt. Pallas stäf utskjuter tio fot under vattnet, bildande derstädes en ram för att instöta en fiendes botten eller krossa dess propeller och roder. Korvetten ligger nu i Sheerness under utrustning för att oförtöfvadt utgå på en lärgro expedition. En varg. Följande historia berättas i Malmö Handelstidning: På 1820-talet sköts vid Lund ett stort, till färgen mörkgrått rofojur, hvilket förorsakade en tvist, emedan den ene jägaren trodde det vara en bund, den avdre påstod att det var en varg och en tredje att det hvarken var hund eller varg. För att få slut på tvisten vände man sig fördenskull till dåvarande professorn i naturalhistorien, A. I. Retzius, som efter att noga hafva undersökt djuret förklarade det vara en varg. — ,, Men, hr prof., invände någon tviflare, vargen har ju —. Det är på min själ en varg, atbröt honom gubhen, det säger Retzius och jag med. Och dermed blef det en varg, som inköptes och uppstoppades för musei räkning. En vacker dag utåt sommaren kom Per Persson i Wärpinge upp för att bese djuren på ,,konstkammaren, samt fick genast sigte på den uppstoppade vargen. , Nå, så faniden, ha de inte fåed min hong hid mä, som ja ble å mä i framtien, utbrast den förvånade Per Persson, och prof. Retzii varg förvandlades härmed till Per Perssons hund i Wärpinge. Vigtigt nraturhistoriskt fynd. Hr A. von Middendorft, den berömde ryske vetenskapsmannen och resanden, bar ifrån Petersburg unlerrättat prof. Petermann att, enligt från Sibeien nyss ingångna underrättelser, man vid Tas-bugien, vester om floden Jenisejs mynning, upptäckt ett i isen inbå dadt Mammuth-exemlar med hud och hår fullkomligt bibehållna, samt att den kejserliga akademien ämnade ditkicka en af sina ledamöter för att vidtaga åtsärder till dess bevarande åt vetenskapen. Sorterad. Uti en längre saluannons i Öreundsposten förekommer bland annat: Undertecknad försäljer Rocktyg, Sågblad, Byxtyg, Hyfvelblad, Klådningatyg Skofrelblad och Verktyg och Lagerbärsblad. intern. De krakauske arkeodo4 irukowski, har anställt någ raktelser öfver den milda vintern i år, i hvilk let bland aprat heter, at: hen under de 68 år, nan letvat, blott kan minnas 3 så milda vintrar. Den ena var 1821, då han d. 25 December plocsade blommor på Kosciuzko-högen; de sjukdomar man friltada att dan fällar dan sm2emun llla