Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1866, sida 2

NUVD 1 VI 4912J0m MAMA ä — UTRIKES, TYSKLAND. Från Berlin skrifves, att det preussiska yfvertribunalets dom i målet mot deputeradena Twesten och Frenteel väckt obeskriflig förvåving öfver hela landet. Man hade öfveralit, tillochmed i de konservativa kretsar, som icke voro alltför djupt invigda i hr v. Bismarcks methoder, tagit för afgjordt, att öfvertribunalet skulle upphäfva anklagelsen under förklaring, att författningen under inga vilkor tillåter att en deputerad åtalas inför domstol för meningar, som han uttryckt under debatterna i kammaren. Författningens 84:de artikel är i detta hänseende så klar och tydlig, att äfven de skarpsyntaste advokater ända ditintills icke funnit någon tvetydighet i dess ordalag eller dunkelhet i dess mening. Alla preussiska domstolar utan undantag hafva befunnit sig i full öfverensstämmelse med hvarandra i tolkningen af denna artikel, och öfvertribunalet sjelft har tvenne gånger, år 1853 och 1864, med anledning af anhängiggjorda mål mot folkrepresentanter, uttryckligen förklarat, att lagen icke tilllåter, att sådane sakföras för åsigter, som de under utöfningen af sina funktioner uttryckt. Öfvertribunalets ödesdigra beslut blef denna gång fattadt med 1 rösts majoritet (9 röster mot 8); bland de röstande voro 3 så kallade , Hälfs-arbeiter, tillfälliga bisittare, hvilka regeringen särskildt för behandlingen af detta mål hade förskaffat säte och stämma i tribunalet. Domen lärer motiveras dermed, att öfvertribunalet anser, att , meningar, uttryckta i kammaren och ,yttranden, fälda i kammaren icke äro samma sak. Den minoritet inom tribunalet, hvilken motsatte sig en sådan tydning af författningen, skall hafva bestått af hrr Jaenigen, Frech, Weisgerber, Reichensperger, Blömer, v. Seckendorf, Schmitz, och v. Goldtdammer. Ehuru desse män härvid endast gjort sin pligt, förtjena deras namn nämnas såsom icke delaktige i det hån mot lag och rätt, som domen innebär, och den statskupp, som här verkställts för att tillintetgöra yttranderätten inom folkrepresentationen. Under det nuvarande presstvånget i Preussen kunna tidningarne endast med yttersta försigtighet uttala sina omdömen öfver denna tilldragelse. Kölnische Zeitung skrifver: , Vi äro ur stånd att diskutera öfvertribunalets atslag eller skildra de känslor, som det framkallat. Också vore detta i grunden onödigt. . . . Preussiska författningen har efterhand erhållit en utlöggning, som beröfvat henne all likhet med andra kända konstitationella författningar. Också har det nu vid rodret varande feodala partiet alltid påstått, att det förhåller sig med den preussiska författningen på ett särskildt och mystiskt vis. Sannt är, att denna författning är en af de hofsammaste, som någonsin funnits. Folkrepresentationen har intet irflytande på statens inkomster. Dessa kunna afkräfvas folket till deras förr faststälda belopp, ända tills regeringen sjelf bifaller en förändring. Man tröstade sig förut dermed att folkrepresentationen dock har kontrollen öfver utgifterna, och att regeringen ej kan utgifva penningar, som iandtdagen icke förut beviljat. Åtminstone i denna punkt liknade Preussens författning andra länders. Men i nyasto tiden har den s. k. ,luck-theorien blifvit uppstäld, enligt kvilken regeringen ensam har att bestämma budgeten. Ger landtdagen sitt bifall till utgifterna, är det bra; ger den det icke, så är ingen skada skedd. Ty om re) Huru vigtig den transatlantiska handeln är för Schweiz, framlyser deraf att derifrån 1864, enligt stat. byråns i Bern uppgift, försändes varor för 37 millioner francs endast till Förenta Staterna. ) En uppmärksam läsare kan icke undgå att finna att de för de några nyssomnämnde exportartiklarne meddelade siffrorna gifva den schweiziska totalutförseln ett högre värde än det i början af brefvet meddelade. Detta uppgår också ej till det verkliga beloppet, då, såsom i statistiska byråns publikation äfven påpekas, införseln af en del varor såsom ur m. fl., tillfölje af dessas beskaffenhet, icke fullt kan kontrolleras af de angränsande staternas tulltjenstemän, hvarföre de förekomma i de statistiska uppgifterna till ett lägre värde än det verkliga, och då statistiska byrån beräknat mycket låga priser. Bomullsvarornas värde är 1862 t. ex. upptaget enligt medelpriset för åren 1860—65. Åutages deremot det år 1563 gällande, blir 1862 års export af bomullsvaror till endast Zollvereinstaterna värd 23 millioner francs mera. Detta förklarar olikheten mellan de från olika källor hemtade — A