Bref om Schweziska förbällanden. (Till Helsingfors Dagblad.) Det finnes ett land, som mer än något annat tillockar sig Europas reselystna allmänhet. Engelsmän och äfven andra, som resa för att hafva rest och för att kunna säga sig hafva varit der eller der, personer som vilja angenämt fördrifva tiden, nygifta par som söka att få vara i fred, individer som sköta sin helsa eller behöfva förströelse efter ansträngdt arbete, med ett ord alla dessa, som i de europeiska kulturländerna under den vackra årstiden så nikxligen dotera värdshusvärdarnes fickor, bilda en mäktig ström, hvilken öfversvämmar detta land, den Schweiziska republiken, ända till dess aslägsnaste dalar. Och, i sanning, denna ström skulle äfven kunnat rikta sitt lopp till ett olämpligare ställe. Taristen ex professo, den vanlige dagsverksmessige resenären, finner, för att göra honom arbetet lätt, beqväma kommunikationsanstalter samt praktfulla hoteller och dock, besynnerligt nog, facilare priser och ej mera prejeri än på de flesta andra orter. Den som har ett sinne öppet för det stora och sköna uti naturen, som önskar att fri från arbete, tråk och kammarluft en gång få andas ut och se ett vackert profstycke på det mästerverk, som kallas skapelsen, får äfven sin åtrå tillfredsstalld. Han har att inandas en fherrlig loft, han kan njuta af anblicken af ett landskap) ständigt vexlande i skönhet,