Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1866, sida 2

föteborg den 3 Februari. På ett annat rum i dagens blad meddela i ett bref till Helsingsfors Dagblad, om Schweiziska förhållanden, hvilket helt visst kall läsas med stort intresse. Den vanliga, ldre bekantskapen med denna lilla republik, deläågen omkring Alpernas sjellknut, har sällan sträckt sig utöfver de historiska minnena om Wilhelm Tell och schweizerfolkets öfriga rihetsstrider samt dess mångbeprisade naturskönheter. I sednaste tider framstår Schweiz med hög betydelse för isynnerhet trenne momenter i dess bildningslif: dess Folkundervisning, Nationalbeväpning och Wäringslir. Det sednare — den schweiziska industrien — har blifvit alltmer föremål för uppmärksamhet och är deraf i högsta grad förtjent. Få länder hafva nemligen ett mera ogynnsamt läge för uppdrifvande af större fabriksnäringar än Schweiz. Det har inga egna hamnar; det måste föra sina råvaror genom främmande länder på långväga transportleder; det har inga egna stenkol, utan måste transportera dessa långt bort ifrån; det är omgifvet af mäktiga grannar, som genom höga tullar hämmat afsättningen för det lilla, idoga folkets alster — och ändock har Schweiz uppdrifvit sin industri högre än något land i verlden, England måhända undantaget. Huru förklara detta? Den första förklaringen ligger deri, att Schweiz aldrig vetat aj några skyddstullar. Sjelt för sina tillverkningar hämmadt af sina grannars tullbommar, har det öppnat för andra länder fritt tillträde till sig. Genom att landet sålunda kunnat tillbyta sig andra länders produkter till billigaste pris, har det inbesparat de många millioner, hvilka de protektionistiska ländernas befolkningar nödgats skatta till sina fabrikanter. Dessa besparade utgifter hafva gifvit folket kapitalkraft att bearbeta landets alla hjelpkällor, hvartill kommer att landets tillgångar icke ntsugits af någon betydande stående arm eller annan med det monarkiska statsskicket förbunden lyx. Vi nämnde det monarkiska statsskicket och finna den omständigheten icke minst anmärkningsvärd, att Schweiz kunnat i alla tider undvara denna ordning, som eljest påstås vara oundgängligt nödvändig för en stats bestånd. Skola vi räkna Schweizarne detta till fel eller förtjenst? Att anse det vara ett fel, är svårt, då landet florerar och utgör i så många stycken ett föredöme för andra länder; en förtjenst kan det väl ej heller vera, ty det innebure att andra stater borde sträfva mot samma mål, och det vore ju alltför obetänksamt. Det må således vara hvad det vill, men det är ett faktum att Schweiz existerar utan någon vare sig konung, storhertig eller simpel hertig, med thy åtföljande hofstater, ridderskap och adel och annan hoflyx, och tyckes befinna sig icke blott lika väl, utan fastmer mycket bättre, än många länder, som regeras at slika ärftliga potentater, Hannover, Mecklenburg och Nassau icke ens undantagne. För Schweiz industri finnes dock en mäktig häfkraft, och den ligger i landets många vattenfall. Utan dessa vore det Schweiz omöjligt att, såsom nu är fallet, konkurrera med England på detta sednare lands egns industri-fält. Det finnes blott ett land i Europa, son är lyckligare lottadt än Schweiz i detta fall och det landet heter Sverge. Men vi hafvås utomdess hamnar, vattenvägar, stora skogar och torfmossar, vidsträckta och bördige åkerfält, m. m. Ja, vi hafva alla naturens förmåner, för att utveckla en rik industri alla riktningar; men vi hafva derjemte skydds-system, och vi hafva en militär-budget som slukat hundratal af millioner. Kunna vi åter en gång ordna dessa för hållanden efter Schweizs föredöme, så skall intet land i Europa kunna med oss täfle hvarken på sabriksindustriens eller andres vanliga näringsgrenars område. Våra ofant