Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1866, sida 2

Bolinder, samt för utskottets betänkande hrr Lindström, Ridderstad, Bovin, Björck, Petr, Siljeström, Meyer, Muren, Wern, Wistrand, Ljungberg, Heykenschöld, Hierta, Blanche och Björkman. Statsutskottets bet. n:r 22 litt. A., vilkorligt illstyrkande, efter skedd votering, k. proposiionen om tackjernstiondens upphörande, bifölls å yrkande af hr Gahn, med tillägg att nya nasugnar genast befrias, efter votering med 26 öster mot 21, som röstade för återremiss. Med ir Gahn instämde hrr Blomberg och Heykenschöld. Hrr Staaff och Henschen yrkade åter-emiss och hrr Björck och Wern bifall till utskottets betänkande. Statsutskottets bet. n:r 22 litt. B., tillstyrkande utredning och k. proposition på föränlring i lagstiftningen, om upphörande af kopparränta och tionde för tillgodogörande af mineralrikets alster, föranledde en diskussion, hvari deltogo hrr Berger, Falhem, Blomberg och Heykenschöld, och som skulle fortsättas på eftermiddagen. Ståndet åtskildes kl. half 4 e. m. Bondeståndet. (KL. 10 f. m.) Talmannen tillkännagaf, att vid hällen talmans-konferens blifvit föreslaget, det bevillningsutskottets utlåtande rörande franska handelstraktaten skulle föredragas inför ständerna fi nästkommande Onsdagsplenum, och lemnade ståndet sitt bifall till detta förslag. Statsutskottets afstyrkande utlåtande n:r 28, i anledning af väckta motioner angående ändring i vissa delar af instruktionen för rikets ständers revisorer af statsverket, blef, efter någon diskussion, af ståndet bifallet. Samma utskotts utlåtande n:r 30, i anledning af rikets ständers åren 1863, 1864 och 1865 församlade revisorers berättelser om granskningen af de under kommersk Ilegii förvaltning ställda fonder och medel, blef äfven af ståndet godkändt. Derefter föredrogs ekonomiutskottets betänkande p:r 35, i anledning af förslag om öfverflyttning på de enskilda bankerna af landtränteriernas kassaförvaltning. Utskottet har föreslagit en skrifvelse till K. M:t med begäran om en undersökning, huruvida icke en sådan anordning skulle kunna befinnas lämplig, samt att K. M:t i sådant fall täcktes låta utarbeta och vid nästsammanträdande riksdag framlägga ett förslag i denna syftning. En liflig diskussion uppstol rörande detta betänkande, och Carl Ifvarsson, med hvilken Svante Bergström och Malmin förenade sig, kunde ej gilla betänkandet, utan ansåg det vara för riket nyttigast om de allmänna medlen så skyndsamt som möjligt blefve insända till riksbanken. Rosenberg, Per Nilsson i Espö, Jonas Andersson och August Andersson från Östergötland, Forsbäck, Johan Bergström, Medin, Lönnberg, Svenan, Engman och Carl And. Larsson talade deremot för betänkandet samt påpekade den fördel, som uppstode för den allmänna rörelsen, om statsmedlen icke, som nu sker, blefve skrinlagda, utan så fort som möjligt komme i omlopp. Tal. anmärkte äfven, att vi för närvarande ingalunda ha öfverflöd på rörelsemynt, utan snarare brist, samt att, om medlen skulle insättas i riksbanken, blefve följden den, att er så lång tid af flera månader åtginge innan penningarne återkommo i rörelsen, att strypsystemet redan långt dessförinnan blifvit fullkomlig utveckladt. I afseende å säkerheten för de nedsatta medlen kunde privatbankerna erbjudes fullt ut lika god garanti som riksbanken, all denstund dessa bankers ansvarighet vore solidarisk. Nyqvist såg visserligen stora fördelar i för slaget, men trodde sig för närvarande ej finn: den säkerhet hos privatbankerna som vore önsk lig för att man skulle till dem kunna öfver lemna så betydliga summor af statsmedlen, son nu vore i fråga, hvarföre talaren icke kund gilla betänkandet. Rundbäck talade äfven emot förslaget sam fästade ståndets uppmärksamhet på huru våri sedelutgifvande banker uppkommit i strid mo representationens flera gånger uttalade äsigt Talaren trodde att om detta förslag gingo ige nom vore i och med detsamma , riksbankens till varo satt på spel. Carl Anders Larsson beklagade att adeln ocl presteståndet redan afslagit detta betänkande som skulle hafva ländt landet till så stor båtnad Talaren upplyste med anledning af de anmärk ningar som under diskussionen framkastats mo privatbankerna att om dessa icke funnes till skulle allmänna penningrörelsen helt och hålle förlamas, ty riksbankens sedelstock är så obe tydlig i förhållande till folkmängden, att ick mer än 10 rdr komma af detta mynt på hvarj af landets invånare. Talaren utvecklade äfven huru den årlige återkommande penningkris, som alltid uppstå vid den tid skatterna skola inbetalas, medför och medför svåra olyckor för landtbrukaren, hvil ka olyckor dock till större delen kunnat före kommas om förslaget blifvit antaget. Efter slutad diskussion begärdes votering son utföll så att ståndet med 75 ja mot 27 nej gil lade det ifrågavarande betänkandet. Statsutskottets utlåtande n:r 22, angående be räkningen af statsverkets inkomster, blef punkt vis föredraget samt af ståndet till alla delar bi fallet. Derefter föredrogs utskottets utlåtande n:r 3 i anledning af gjorda framställningar om efter gift af kronans rätt till dana-arf fallne efter åt skilliga personer. Carl Ifvarsson, Sven Nils son och Anders Pehrsson från Kristianstads lä talade emot betänkandet i hvad det rörde hem ställan om vissa dana-arfs öfverlemnande ti kommuner, hvarjemte den åsigten i allmänhe gjorde sig gällande inom ståndet att det vor bättre om staten helt enkelt afsade sig rät ten till dana-arf samt genom en lag bestämde hvem dylika arf skola tillfalla. Utlåtandet ble i alla punkter af ståndet bifallet, sedan doc först votering egt rum om andra punkten, 801 bifölls med 58 ja mot 29 nej. Slutligen föredrogs och gillades till alla delam utan diskussion, ekonomiutskottets betänkand n:r 36 i anledning af motioner rörande norr mäns och danskars rätt att i Sverge idka han del, handtverk och andra yrken. Ständet åtskiljdes kl. till 3 e. m.