Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1866, sida 1

innerliga omsamning, och likasom i medvetandet att hennes rena, trogna kärlek omsväfvade mig som en skyddande engel för att bevara mig från hotande faror, rätade jag upp mig stolt och med högt svällande bröst. Dig jag älskar högst af alla, Berg och dal må återskalla Af ditt namn, min Hannchen, skön Hannchen, Min Hannchen allena! jublade jag den gamla, kära visan. — Hannchen allena! svarade det aflägsna ekot sakta, likasom ville det antyda att Johanna verkligen var lemnad ensam. — Icke Hannchen allena! rättade jag ekot, i det jag lade synnerligt vigt på ,,icke. — Hannchen allena! skallade det åter, likasom för att gäcka mig; ty ,icke hade åter sammanfallit med min egen röst. — Hannchen — icke — allena! ropade jag ännu en gång och pauserade efter hvarje ord. — Hannchen — icke — allena! ljöd det tydligt från bergets sluttning, och först nu var jag belåten. I stället för att gå till Bonn lät jag sätta mig öfver Rhen vid Königswinter, och efter en halftimmas vandring uppför floden uppnådde jag byn Rolandseck, der jag väntades af en medsammansvuren, hvilken äfven hade medfört mina oundgängligaste effekter. Vårt mål var Frankfurt, den gamla kejsarstaden. Andra kamrater hade redan skyndat före oss, och andra följde efter oss på omvägar; men icke i större hopar än tre tillsammans begåfvo sig de särskilda medlemmarne af vårt förbund till den aftalade bestämmelseorten, der det första slaget skulle