Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1866, sida 3

käklamdkado ämnen. Fransysk samiljescen. För någon tid sedan förklarade helt kategoriskt hustrun till notarien X. i staden V. för sin man, att hon skulle döda sig om han ej köpte åt henne till nyårsgåfva en vacker shawl, pris 1,200 fres, der hon sett i ett modemagasins fönster. Notarien hade ej så brådtom med att efterkomma sin kära hälfts önskningar, och en vacker natt stiger nämnde hälft ur sängen, väcker sin make och utbrister: — Nu går jag och dödar mig! — Godt, sade den iskalle mannen, men gör intet väsen bara. — Jag går ned i trädgården, fortsatte frun, sätt dig vid fönstret och du skall få se ... Hon gick och mannen satte sig vid det öppnade fönstret. När hon kom ned i trädgården ropade hon åt honom: — Nå, köper du sbawlen? — Vi få se, svarade notarien. Hon närmar sig brunnen, lutar sig mot brunnsstängslet och ropar ännu en gång: — Köper du? — Vi få se. Plötsligt, efter en stor, heroisk geste kastar hon sig ned i brunnen — — — Notarien började gapskratta och det så att skrattet hördes ända ned till brunnens botten. Lilla frun låg der, men drunknade alldeles icke, hon hade låtit arrangera en träbotten tre fot hög från markens yta och på den lägga en mjuk madress. Allt det der visste notarien på förhand. När frun, icke så obetydligt skamflat, kom upp i sina rum igen, fann hon liggande på gueridonen en magnifik shewl, pris 1,200 fres, som köpts redan åtta dagar förut. Mannen hade blott velat se om hon skulle göra riktigt allvar af hotelsen. Historien är ej slut än, och nu kommer det fast otroliga: Den unga frun uppskattade fullkomligt sin mans handlingssätt och hon skänkte shawlen till stadens sjukhus, ett lotteri arrangerades och sbawlen inbringade 2,000 fres åt fattiga sjuka. Brunns suren hade fullständigt botat frun för koketteri! En apa tandläkare. I Paris tilldrog sig nyligen följande: En tandlakare S. har den ovanan att sofva med öppen mun och vaknade en natt till följe af häftiga smärtor i munnen. Hr S. hade nemligen en apa, hvilken med uppmärksamnet iakttagit huru S. bebandlade sina kunder. Då nu hr S. låg i djup sömn, begagnade apan sig af tilifället och tog en å bordet händelsevis qvarglömd tång, med hvilken hon ögonblickligen utbröt två framtänder. Herr 8., som härvid vaknade, blef så mycket mer förargad öfver apans skicklighet, som han just några dager derefter skulle sina sin förlofning.