österbottniska allmogen till något slags försök att bjelpa sig sjelf; i n:r 4 — en liten bit under ,,Hvarjehanda, deri vi i allmänna ordalag framhållit en fråga: huruvida on tjensteman, som beter sig narraktigt och icko passande för sin plats, kan aflägsnas. I något af numren, som rof. icke eger, skall stå något om det undorhaltiga ryska skiljmyntet, — som icke varit hr pressombudsmannen i smaken. Prossöfverstyrelson sorordnade derefter om upphäfvande af qvarstaden å detta nummer samt inväntade n:o 4, och i Åbo Underrättelser för den 6 dennes förekommer nu följande annons inom svart ram: N:o 4 Död i födseln. S. B. Ö. 8. Pressombudsmannen i Åbo, på hvars lott det tillsvidaro fallit att granska äfven de till Helsingfors destinerade svenska tidningar, har genest utur den första posten innehållit ett nummer af Nya Dagligt Allehanda. Hufvudstadsbladet, som omtalar detta, tillägger: . Vi få underrätta honom att dylika indragningar under den förra censurregimens sednare år varit ytterst sällsporda. — Skalden Runebergs son, Walter Runeberg, vistas för närvarande i Åbo. Ett mindre arbete å Tottska monumentet i domkyrkan torde komma att öfvertagas af don unge bildhuggaren. — Utspruckna penstor hafva i Wasa d. 2 Januari plockats på kall jord framför ett boningshus. — Från Wiborg skrifves i ortens blad: Man läser i tidningarna korrespondenser från norra delen af landet, som alla öfverensstämma deri, att penningoch brödbristen i år är större än under de föregående missväxtåren. Om sanningen af dessa uppgifter öfvertygas man jemväl hos oss genom den mängd tiggare, mest avinnor och barn, som bleka af hunger och höljda i trasor anropa stadsboarnes medlidsamhet. Genom brist på tjenlig föda och kläder att skyla sina lemmar för kölden hemfalla dessa beklagansvärda som offer ät febrar och andra sjukdomar. Medan man redan under hösten, så snart behofvet af sjukvård gjorde sig gällande, åt karlarne beredt rum i krigshospitalet härstädes, som tidtals herbergerat ända till hundra sjuka förutom militären, har först nu under helgen ett lasarett för qvinnor och barn kommit till stånd, som genast vid dess öpp nande, ehuru ännu högst få visste om denna asyl för de sjuka, fick emottaga tio patienter. Enligt hvad vi hört af den läkare, under hvars vård de sjuka i nämnda lasarett stå, skall deras antal nu redan uppgå till 24 och flertalet af desse ej lida af annat än svält och nakenhet, som gjort slut på deras krafter, jemte det den apati, uti hvilken de försjunkit, kommit dem att försumma kroppens vanliga vård, så att den blifvit ett tillhåll för smuts, ohyra och utslag. Den, som ej varit ögonvittne till ett dylikt elände, har svårt att göra sig en föreställning om den uselhet, till hvilken menniskan nedsjunker, då hon, saknande föda, i likhet med djuren blir slö för allt aunat utom magens manande kraf. — T—— — — XL r.-—-—n—U—