Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1866, sida 1

ANDRA DELEN. IL Afgörandet. Sommaren försvann; de långa, varma dagarne mognade de svällande drufvorna på bergens sluttningar och gynnade åkermannen vid inbergningen af hans skörd; nattlig dimma åtföljde solens uppoch nedgång, och allt större samt omfångsrikare blefvo de gula och bruna skiftningarne i skogarnes löfmasBOT. Sommaren försvann, hösten efterträdde bonom. Hvit rimfrost lade sig i skydd af mörkret på de afmejade fälten, i ladorna ljödo slagorna i rask takt, i de mörka källarne, innesluten i stora fat, jäste den eldiga drufsaften; lärkornas sånger blefvo kortare, och i stället för näktergalarnes melodiska sång, ljödo stararnes och kråkornas missljudande läten genom skogarne och öfver fälten. Röken från fältarbetarnes talrika, med torr potatiskål närda eldar steg rätt upp i den stilla ethern, långsam, lik den hvita spindelväfven, hvilken, sammanfogad till formlösa massor, hade anförtrott sig åt lustströmmarne, obekymrad hvarthän det bar. Dagarne blefvo kortare, de mördande nattfrosterna skarpare, vildare de ofta af regn åtföljda stormarne, och i tätare massor nedskakade träden sina vissnade blad på den fuktiga marken, medan foglarne jublande drogo bort i långa rader. De befjädrade resenärerna voro åtföljda af sina uppvuxna familjer, och deras röster ljödo som ett trofast ,vi träffas åter, medan bladen lade sig ned för att sönderfalla till stoft och deras