Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1866, sida 2

Svensk Månadsskrift för c:a 113 år sedan, om skyddstallar ur statsrättslig synpunkt. Sändebrefvets författare fianer åts killiga luckor och felaktigheter i den af br Hedlund här utförda bevisning, och uppmanar hr H. att bemöta de gjorda invändningarne. För tillfället vilja vi upplysa att sändebrosvet är lagdt till handlingarne, och att hr H. måhända kan någon gång få tid att visa det misstagen ligga på brefskrifvarens sida, icko på hr I:s. Emellertid erkännes brelvets emottagande. I sammanhang härmed må erkännas inhändigandet af on insänd lexa, derföre att vi påstått att bevillningsutskottets majoritet gillat den franska trakteten, oskiadt majoritoten sastmer skall hafva ogillat denna statshandling, ehuru mean, förmodligen för att ej gifva anledning till några förvecklingar, låtit bero vid regeringens åtgärd. — När alltså red:n af IH.-T:n, vid första undorrättelsen om utskottets beslut, kallat donna utgång tillfredsställande, så sor ins:n deri ett, ,ront ut sagdt, politiskt skrymteri. Det är oss en fägnad att fiana, det personer följa våra yttranden med den uppmärksamhet, att do t. o. m. lägga vigt vid hvarjo ord; men innan den ärade ius:u fäller ott så der obesväradt omdörae, borde han hafva iakttagit, 1:0) att när H.-T:n yttrade sia tillireäsställelse med utskottets beslut, så var den ogillande mellanmeningen icke känd — underrättelsen derom kom först påföljande dag; 2:0) att utskottets godkännande af traktaten dock var hufvudsaken; sarat 3:0) att när utskottots majoritet ,fannit godt för sin del lemna sitt godkännande till den uppgjorda handelstraktaten, så lärer vil skillnaden mellan orden gilla och godkänna ej vara så stor, att det kan ligga ett faldarium i att begegna det förra i stället för det sedunre, särdeles då man ännu icke sett ordalydelsen af utskottets beslut. Beskylluingen för , politiskt skrymteri läror väl alltså här icke träffa oss; mon kansko kan ins:n göra ett lyckligare fynden annan gång. — Måbända bör han dock vara litet försigtigare med sina omdömen; han skulle troligen icke sjelf upptaga en beskyllning för ,skrymteri så blidt, utan fastmer deraf taga stor anstöt.