Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1866, sida 2

NSANVAM VILDA 14 D(HUA ÖFÅACU!wHnHAS UIILC. Göteborg den 29 Januari IIvilna äro de förhoppningar, som ej gått i uppfyllelse? — Det lärer väl åligga do personer, som vilja i rikets ständers yttrande rörande den franska traktaten insmuggla et ogillando omdöme rörande regeringens åtgö randen för tillvägabringande af denna traktat på grund af selslagna förhoppningar, som få stats vid samma traktat — det lärer väl åligga dem att gifva ett klart och ärligt svar på denna fråga. Först skola do då erinra om hvilka förboppningar de från början hyst om denna vigtiga statshandling, och sedermera dermed jorasöra det svar, som den redan vunna erfarenheten lemnat dem på dessa förhoppnivgar. Vi antaga ock att baron D. v. Schuitzonkeim, som formulerat detta förstuckna misstroendevotum, är beredd att gifva det af oss äskade svaret, om icke förr, när frågan förekommer på riddarhuset, hvarest han väl ock lärer erhålla svar på tal. Men under tiden hade väl den protektionistiska sidans vapendragare, Dagligt Allch:a, kunnat gå oss tillhanda med några upplysningar i ämnet, likasom vi ännu förgäfves af samma tidning vänta ett svar på vår flera gånger gjorda förfrågan: hvilka de fabriksanlöggningar äro, som blifvit nedlagda efter det den franska traktaten trädt i verket? Mon i stället att besvara dessa enkla frågor, har Dagl. Alleh:a tagit anstöt af vår uppgist det norska storthingot antagit den franska traktaten, utan någon ogillande mellansats. När vi nu blott omnämnt detta faktiska förhållande, så har Dagl. Alleb:a deri tunnit ,en förvånande oblyghet att förvränga eller förbise faktiska förhällanden. Har då vår uppgift i denna del icke varit sann och riktig? Det bestrides ej af det värda bladet; men vi yttrade ingenting om hvad i storthingets utskott i ämnet förokommit, och deri har vår ,,oblyghet legat. Det förelåg oss dock olls icke att redogöra för frågans behandling i Norge, utan för dess utgång, nemligen storthingets beslut, och då fatta vi ej att vi gjort oss skyldigo till någon ,förvrävgniog, utan befara att Dagl. Alleh:a fortfarande såsom hittills måste behålla ,,oblygheten för egen räkning. Tidningen omnämner vidare att ,detaljerade anmärkningar om traktaternas otjenlighet och skadlighet i många delar för Sverge blifvit till öfverflöd framlagda. — Vi hafva verkligen underkastat oss den bårda pligtea att genomläsa do långa framställningar, som Dagl. Alleb:a i detta fall producerat; men dervid har mött den förargliga omständigbeten att vi funnit de ,, detaljerade anmärknipgarnoful komligt haltlösa, i det dels förutsättningarne varit falska, dels slutsatserna oriktigt dragna. Men det är icke härom frågan, strängt taget, nu rörer sig, utan om de förhoppningar rörando franska traktaten, som ej gått i fullbordan. Vi upprepa alltså till Dagl. Alleh:a, som synes hafva adopterat frih:o v. Schultzenheims mellanmening: hvilka voro Dagl. AUeb:as förgaoppningar om den ofta berörda traktaten? Och hvilka af dessa äro tesvikna? — Det ir härpå ett rent och ärligt svar äskas. Kunna ständerna icko lemna ett sådant, å torde do göra rättast uti att stryka ut don ler mellansatsen, som bevillningsatskottet låit sörleda sig att antaga. Då Dagl. Alleh:a påstår att vår enkla framtällaing i denna del varit ,skolmästerlig, å torde anledningen dertill ligga mindro i års ord, än deri att den sak, hvaremot vi pponerat oss, är mer än lofligt skolpojk ktig. Vi skulle verkligen önska att ega den forla, som Dagl. Alleh:a lägger i vår hand, ör att jaga bort slikt okynne ej minst utur )agl. Alleh:as spalter. Men bär måste vil rkänna vår oförmåga. Det finnes subjekter å härdade, att ingen serla tar på dem. Eftersom vi nu kommit till tal med Dagl. lleb:a, så böra vi väl omtala att detta blad mehållit ett öppet ,Sändebrel till Hand. idn:ns utgisvaro, hr S. A. Hedlund, med ledning af ea af honom författad uppsats i l