Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1866, sida 2

— Sitt ner, fröken Brusselbach, svarade ag med en likaså formlig bugning, — det läder mig att återse er, och det tycks verkigen som hade vi aftalat ett rondezvous lär. — och betvifiar herr grefven det ännu? rågade den svegsinta med förebrående tor, det hon uppreste sig något mera, utan att let godmodiga leendet lersnade bennes anigto, — och betviflar herr grefven det: mprepade hon och betraktade mig med sint rräblå ögon, i det hon antog en theatralisk hållning; — men jag förstår: Ers Excellent äckes skämta med sin underdåniga tjenarinna, då ers nåd tillskrifver slumpen vårt förut aftalade sammanträffande. Ingenting i verllen är slump, allt är på förhand bestämdt, och redan i två timmar har jag inväntat hr zrefven. — Huru? Har ni väntat på mig? utropade jag leende, oaktadt den svagsintas hemighetsfulla väsen gjorde ett visst intryck på mig, och jag ej önskade något ifrigare än att erhålla ett bevis för hennes påstående, — hur vill ni förklara det? Först i går beslöt jag att bego mig hit. — Förklara, herr grefve? frågade fröken Brisselbach, i det hon korkade sin bläckflaska och stack den i fickan, — täcktes ers Excellens först förklara för mig hvarför det pyss dänade och blixtrade öfver oss, medan himlen nu åter klarnat och solstrålarne bemöda sig att uppsuga regnet öfverallt; sedan skall jag förklara för herr grofven hvarför jag är här — .Min stjerna tryggt jag följer Med hopp och utan knotoch derför är jag här, och derför har jag väntat ers Nåd redan i två timmer,