Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1866, sida 2

jöteborg den 26 Januari. Den aktade författare, som skrifver under ubriken ,, Ekonomiskt i Aftonbladet, har ramställt några allvarsamma anmärkningar not den sednaste statslånetransaktionen, hvargenom lånets öfvertagare varit oförhindrade tt utställa de nya svenska statsobligationerna ill 5 proc. ränta, under det, enligt hans uppattning, i föregående kontrakter långifvarne arit förbundne att icke sätta räntefoten högre n 412 procent. A.-B:s förs:e klandrar mycot det nu gjorda medgifvandet, särdeles med fseende å dess menliga inflytande på blifande låneföretag, och slutar med följande rd: Vi hade hoppats att då staten nu sannolikt :ejdar sig i upplåningsifvern, det skulle blifva nöjligt för hypoteksbanken att på skäliga vilkor ortsätta sina låneoperationer. Detta har genom ullmäktiges åtgärder eller uraktlåtenhet blifvit omöjliggjordt, och ehuru oafsigtligt hafva fullmäktige i riksgäldskontoret riktat ett väldigt hugg åt svenska jordhypoteksväsendet. Det är ej många år sedan en annan ekonomisk författare i Aftonbladet uppträdde nästan lika häftigt mot den låga räntefoten å våra statsobligationer, med kapitalrabatt, påyrkande så hög räntefot, att obligationer kunde säljas al pari. Handelstidningen betkampade då med ifver en sådan åsigt, framhållande derunder: dels att man vid alla såappgörelser ju måste i väsentlig mån rätta sig efter den andra kontrahentens önskningar, dels att just lånen med kapitalrabatt vore de fördelaktigaste, äfven ur den synpunkten att deras kurs — hvilken efter regeln måste noteras på skalan under pari — blefve gradmätaren på deras värde i penningemarknaden, och sålunda en ledning för uppgörelser af nya lån. Dessa af Aftonbladet då lifligt bekämpade äsigter hafva nu blifvit så allmänt erkända, att deras sanning ej längre ifrågasättes. Deremot tyckes man nu vara böjd för att gå öfver till en annan ytterlighet, nemligen att ovilkorligen fordra den lägre räntefoten, äfven då förhållandena — af hvilkas tvång låntagaren ju alltid är beroende — kräfva en högre. A.-B:s upplyste förf:e lärer väl icke kunna förbise att penningemarknadens ställning, i fråga om statspapper, i sednare tider så förändrat sig, att fem procent numera metsvara 4!(; procent eller derurder för några år tillbaka, ehuruväl ändock icke skillnaden mellan de föregående svenska jernvägslånen och det nu öfverklogade uppgår till en half procents årlig ränta. Och af denna allmänna penningeställning kan lika litet Sverge som andra länder ställa sig oberoende, äfven om, hvilket vi ej bestrida, det varit möjligt att, genom en samverkan mellan vår riksbank och vårt riksgäldskontor, uppehålla våra äldre papper i en bättre kurs. Man bör dock ihågkomma, att under denna sednare tid mycket stora lån af flera stater utbjudits å de stora marknaderna, hvilka erbjudit åt spekulationen lockande tillfällen till förtjenst. Mäktiga stater hafva bjudit på papper, hvilka gifva 7, 8 ja ända till 10 procents ränta! Förgälves må man säga att dessa stater äro sådana som stå i skuld öfver öronen och derför hafva en robbad kredit, hvaremot Sverges papper äro de mest solida i verlden. Detta sednare veta vi af alltför väl, men det är härvidlag ej nog med att vara solid, utan man måste äfven så anses, och nu hafva ju både enskilte och offentlige män utskrikit vårt lands tillstånd såsom ruineradt, ett skrik, som icke föres ostraffadt när man bshöfver anlita krediten, framförallt när man på samma gång fört ett mycket fiendtligt språk just mot de länder och folk, som äro våra obligationers förnämsta innehafvare och hvilkas tidningar till gengäld begärligt upptaga och sprida de klagovisor; som våra egne pessimister låtit ljuda både när och fjerran, ja till och med från ett riksstånds ordförandestol Sådana synder medföra sitt straff, och det blisver de böter, som ligga i sämre lånevilkor, hvilka dock nu drabbat Sverge jomförelsevis ganska billigt, enär räntan å vårt sista lån utgjort endast en obetydlighet mer än 5!, procent, under det den å våra föregående jernvägslån utejort något öfver 5 (det billigaste) samt 5 13 procent (det sista engelska). Men fortfara vi med skriket, så kunna vi väl lyckas bringa räntan högre. Oaktadt vi ingalunda uppskatta riksgäldskontorets fullmäktige högt såsom negociatörer för svenska statslån, och ehuru vi finna det i hög grad abnormt att icke sådana transaktioner uppgöras genom regeringen, så tro vi likväl ej att det sista lånet kunnat erhållas på synnerligt bättre vilkor än som skett, och framför allt kunna vi ej dela A.-B:s försattares klander öfver medgifvandet att de nya statsobligationerna fått sättas till en räntefot af 5 procent. FN G——ä— ONT An