Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1866, sida 2

tidens tanke, bvilken hittills blott undantagsvis vunnit något afseende utom kretsen af idgernas män. En rättsoch samhåällsfråga af djupaste betydelso har den dock hittills vunnit blott föga anklang shos den gamla vanans och det gamla föreställningssättets män, äfven om dessa eljest egt ganska frisinnade åsigter. Det är derföre vi med stor och glad öfverraskning funnit att bondeståndets ledamöter — hvilket stånd eljest i fråga om gammal sed är mycket konservativt — varit mottagliga för de nyare åsigterna, hvaremot det icke förundrar oss att presterna (som dock borde kunna se vissa saker ur högre och ideellare synpunkter) ganska enhälligt stått på den andra sidan. Nu torde man säga: att bondeståudet blott rrättat sig efter tidningarne, hvilka, hugnesamt att omtala, med ganska stor enighet försvarat qvinnans rätt; men vi tro att en annan orsak kan här finnas. Hos Sverges allmoge har, sedan uråldriga tider tillbaka, qvinnan intagit en ganska framstående ställning och i sjeltva verket aldrig betraktats såsom mannen underlägsen. En följd af denna uppfattning har varit att hon i hög grad burit husets börda, ja ofta tyngre än skäligt är; men hon har tillika representerat familjens högre bildning. Hon har varit den läskunniga, och mångenstädes skrifkonniga före mannen, hvadan ock barnens undervisning fallit på hennes lott, hvarjemte hon föreläst ur bibeln och psalmboken. Hon har åtföljt mannen till staden och tinget, och man känner många exempel på hura hon inför domstoln fört den mera förlägne mannens talan. Under en viss tidpunkt hafva till och med qvinnor, i en af våra provinser, suttit vid dombordet såsom nämnd. Och allt detta ehuru qvinnan varit genom lagen utstängd från sockenstämman och alla andra borgerliga förtroenden, äfven då hon med klokhet och omtanka skött sitt eget hemman och skattat derför till kommunen. När man betänker dessa förhållanden, skall man finna det mindre underligt att bondeståndet egnar de väckta motionerna sitt bi sall. Det länder äfven borgareståndets ledamöter till stor heder att hafva med sådan enighet omfattat den stora och sannalåsigten, och det gifver oss godt hopp om framgång åt saken, när icke längre de 2 privilegierade stånden kunna motsätta sig densamma, eller åtminstone fördröja den så länge, att den heder, som vårt land borde skörda af ett ädelt initiativ, går oss förlorad. En förklaring till dessa stånds olika uppfattning torde ligga deri, att hos dem qvinnan varit omhuldad med en större galanteriets ömhet, men ock derigenom blifvit den vekare natur, som man derföre tillskrifver könet i dess helhet, i det man identifierar qvinnan i allmänhet med detta fåtal af de högre klassernas damer, af hvilka dock äfven många, trots sin falska uppfostran, ega både utmärkta förständsgåfvor och mycken själens kraft och ädelhet. För egen del äro vi rörande detta ämne så radikale, att vi nära nog tveka att utsäga vår mening, emedan vi veta att den nu skall likavisst mötas med gäckeri, som den om några få tiotal af år skall befianas obestridlig. Enligt vår tanke är nemligen qvinnan, i afseende å andliga gåfvor, fullt behörig att bekläda alla de platser, som nu mannen ensam disponerar. Vi anse henne ega samma skarpsinne, förmåga af studier, rättrådighet och fromhet som mannen, att utföra både lärarens, läkarens, ja domarens och prestens kall. Att hon i litteratur, skön konst m.m. i verkligheten framträdt såsom lika begåfvad med mannen, beror derpå att fältet stått henno öppet. I det praktiska lifvet, såsom bedrifvande handel och andra yrken, eller skötande jordbruk, har qvinnan aflagt många prof på duglighet, och mer än en enka har derigenom återställt en halfruinerad mans affärer. Det är helt visst, att de länder som först göra sig den qvinliga intelligensen fullt till godo i alla grenar af samhallslifvet, skola binna längst fram i bildning, sedlighet och välstånd. Det steg, som 1866 års ekonomiutskotts mojoritet af borgareoch bondestånden tagit mot detta mål, skall icke blott lända dessa ledamöter och deras stånd till heder, utan skall, såsom vi hoppas, i icke ringa mån befordra den vigtiga sakens framgång. Första vilkoret är dock: qvinnans myndighet ej blott inom, utan ock utom äktenskapet. Staden och Länet. Kongl. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället firade i går afton sin årshögtid genom offentlig sammankomst å lilla börssalen, under presidium af det förra årets ord