Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1866, sida 3

Rlandacde ÅmEekäDen förstenade presten i Kemi. Ea korrespondent från Haparanda skrifver till N. D. A.: Häromdagen företogo en vän och jag en li utfärd. Vi foro nemligen till det tre mil härifrån aflägsna Kemi i Finland, för att beskåda — ,den förstenade presten. (Huh, så hemskt det låter!) Vi hade nemligen hört mycket talas om gagde potentat och brurno af lust att se hans jordiska qvarlefvor. Utan att vara balsamerade äro de likväl nästan fullkomligt bibehållna, och detta — fastän de sedan mer än ett sekel tillhört den eviga hvilan. Det ,, kemiska fenomenet (jag rår ej för den ofrivilliga ordleken) lärer bero på grafvens kalkgrund i förening med några andra tillfälligheter, för vidlyftiga att här omtala, och förefinnas likartade fall, utom i Kemi. äfven i svenska Öfver-Torneg och finska Neder-Torneå, bland hvilken sednare kyrkas grafvar en gömmer liket af en vid dödsfallet adertonårig, ännu ganska väl bibehållen skönhet, på hvars begrafning en af mina bekanta var inbjuden och närvarande för något öfver syratio år sedan. Framkomva begåfvo vi oss i väg till vårt mål och fördes af ,,kyrkstöten in i den gamla kyrkan, under hvars golf den , förstenade presten slumrade, likgiltig för turister af hvad slag som helst. Man upplyfte ett par bräder i golfvet, och omedelbart derunder visade sig en alldeles ny likkista, ty den döde hade, enligt uppgift, under seklets lopp flera gånger fått sin snart förmultnade bostad utbytt mot en splitterny. Kistlocket, som var löst, aflyftes med lätthet, och sedan man borttagit ett lakan, visade sig, med hufvudet åt vester, en af de tusen sinom tusende bilderna af den menskliga förgängelsen, i öfrigt alldeles blottad. Lugnt, ädelt och vördnadsbjudande är uttrycket i den dödes drag. Kinderna äro fylliga, utan skrynklor. Ausigtets, så väl som den öfriga kroppens färg har under den Jånga tiden öfvergått till en smutsgul grå. Liket bibehåller fullkomligt de primitiva formerna, hvilka äro fylliga och ovanligt proportionerliga. Icke något parti är skadadt, med undantag af den ömtåliga näsan, som bortfallit ända till benet. Likaså stirra ögongroparne tomma emot den nyfikne, som störer grafvens frid. Läpparne, rundade som på en lefvande, äro dock af svartröd färg. Venstra armen samt den särdeles sina och välformade handen befinnas, så att säga, fristående sträckta framåt öfrer bröstet (liksom till bön), men den högra armen är borta ända till armvecket. Naglarne, med naturlig färg, äro mycket välformade. Höfterna äro svagt, men deremot axlarne starkt utvecklade. Magen är af något konvex form — detta dock helt obetydligt. Knäna, låren och vadorna visa sig än i dag väl formade, de sednare svällande och kraftiga. Fötter och händer äro små och vackra. Det något åt höger böjda hufvudet är i frenologiskt hänseende särdeles intressant, såsom på en gång välformadt och försedt med mycket utvecklade tankeorganer. Vid knackning med fingret på olika kroppsdelar höres icke samma ihåliga och tomma ljud, som jag förut haft tillfälle att iakttaga på mumier, utan deremot ett ganska intensivt. Vid tryckning på lår och vador märkes väl någon mjukhet, men de öfriga delarne äro fullkomiigt härda. Vid nedra delen af venstra inre låret uffoll ett 2 linier tjockt, 3 tum långt samt 11, tum bredt lager. Detta var synbarligen förmultnadt och förvandlades också vid lindrigaJn vidrörande till ett snusbrunt stoft af finaste glag.