Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1866, sida 2

VIII. Från förslutna dagar. O, den kära, fridfalla jägmästaregården! Huru romantiskt den framskymtade mellan de gamla träden! Boningshuset var helt enkelt, och torftak betäckte stallen samt uthusbyggnaderna, men just dorigenom tycktes de erhålla sitt förnämsta behag, ett visst skimmer af landtlighet och gästfrihet. Ofta frågade jag mig hvarför det hvitt och blodrödt målade staketet, som inneslöt gårdsplanen, behagade mig så mycket oaktadt den smaklösa sammanställningen af färgerna, hvarför jag så gerna betraktade den fyllda hönsgården och de välfödda hästarne, då de rasslade med sina krubbkedjor, eller nötkreaturen, då de makligt återvände från beteshagarne, eller slutligen drängarne och pigorna, då de sysslade med sina olika arbeten; ja, ofta gjorde jag mig dessa frågor utan att genast finna ett svar derpå. Det föll mig ej in att jag icke var skapad för stadslifvet jag tillräknade allt den underbart sköna trakten, de ståthga bergen, hvilka höjde sig rundt omkring, den friska skogsluften, som jag inandades så vällustigt, och framför allt de båda goda gamla, hvilka