Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1866, sida 2

utomordentligt mycket om er sköna och goda brorsdotter, återtog jag med ett varmare och således ännu sannare uttryck. — Och man kan antaga att du bädanefter mindre försammar din gamle, bistre förmyndare, jag menar, att du inte iåter två månader förgå innan du besöker honom honoribus causibus, som ni latinare säga. — Jag vill åter vara uppriktig och svara med ett obetingadt ja. Men huru kommer det till, om jag vågar fråga, att jag plötsligt finner en brorsdotter till er i ert hus, medan jag förut trott att ni saknade närmare anhöriga ? — Anfäkta, det är jast derom jag vill tala med dig. För det första önskar jag nemligen förebygga att du kanske någon gång obetänksamt iniåter dig i samtal med Jobanna rörando hennes föräldrar och härkomst, semt framställer frågor, hvilka det stackars barnet ej kan besvara, och derjemte vill jag göra dig bekant med hennes historia, innan du har förälskat dig i henne. Sker detta, sedan da din galgfogel kanske vunnit den präktiga flickans hjerta, och du, tillföljo af mina meddelanden, ville draga dig tillbaka, så kande det hafva mycket, mycket sorgliga följder för Johanna. Jag är visserligen en gammal soldat, men jeg har likväl ett bjerta, och jag säger dig gosse, det vore ett hårdt slag för mig om min broders barn, hon, den sista af vår slägt, blef olycklig genom dig. Du är en ung, lättsinnig krabat, hon ett vekt, oskuldslullt väsen; ni komma synbarligen att vara mycket tillsammans, och det skulle inte öfverraska mig om ni finna så mycket behag lör hvarandra, att den ena inte kunde lefv. utan den oundre, likasom jag och min Li zetto. Ett sådant resultat vore just inte nägon