Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1866, sida 2

konstbildning, hvarförutan det nationella lifvet skulle sakna sitt lefvande behag och rå heten förblifva oöfvervunnen. Säsom grenar till stammen, så ansluta sig till anstalterna för allmän bildning de högre! och lägre specialbildningsanstalterna. Intet står här i strid med det andra — det är endast inskränkning och missförstånd som orsaka, att det så stundom kan synas — utan alla behöfva hvarandra. UHvarken den andliga eller den materiella odlingen kan ensam fortgå utan att afarta, försvagas och förgås, allt är för menniskans skull, men själen är mer än kroppen, och den materiella odlingen kan, rätt förstådd, icke vara annat och mera, än vilkoret för den andliga. Äfven den sinnliga tillfredsställelsen, hvilken otvifvelaktigt i sig är något godt, saknar sitt egentliga värde, om den njuter utan måtta och utan tacksamhet mot den allgode gifvaren. Praktisk skandinavism. I anseende till det samband som eger rum imellan de ämnen, hvilka innefattas uti så väl en af v. Koch, N. S., väckt motion, som uti tvenne sådana, väckta af A. W. Uhr från Örebro län, har allmänna besvärsoch ekonomiutskottet funnit sig föranlätet att beträffande dem afgifva utlåtande i ett sammanhang, Y5rörande ej mindre norrmäns och danskars än äpven andra utlänningars rätt att i Sverge idka handel, handtverk och andra yrken m. m. Utskottet hemställer: 1) att rikets ständer måtte i så måtto bifalla de väckta motionerna, i hvad de angå internationel näringsfrihet, att rikets ständer uti und. skrifvelse till K. M:t anhålla, att K. M:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att, jemte det svensk man tillåtes att vistas och bosätta sig i Norge och norsk man i Sverge, enahanda ömsesidiga frihet tillerkännes de begge rikenas undersåter i afseende på rättigheten att i det ena eller andra riket idka handel och annat näringsyrke; 2) att rikets ständer i underdånighet anhålla, att, sedan en sådan näringsfrihet blifvit ordnad i förhållande till Norge, K. M:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån likartade bestämmelser emellan Sverge och Danmark kunna vara lämpliga, samt i detta ämne. söka tillvägabringa den öfverenskommelse, som för de begge grannfolken pröfvas fördelaktig; vidare 3) att, med ogillande af motionärernas förslag i hvad det afser dansk mans behörighet att föra svenskt fartyg, deremot för vinnande af reciprocitet i detta hänseende emellan de begge förenade rikena rikets ständer måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla, att K. M:t täcktes tillse, huruvida icke de i Sverge och Norge i fråga om behörighet att såsom skeppare eller styrman föra befäl å fartyg gällande författningar kunna bringas i öfverensstämmelse med hvarandra och derefter vidtaga sådan åtgärd, att rättighet för det ena landets skeppare och styrmän till dylik anställning å fartyg, som tillhöra rederi i det andra landet, ömsesidigt varder i författningarna medgifven; samt slutligen 4) att rikets ständer hos K. M:t i underd. anhålla, att K. M:t täcktes söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse mellan Sverge, Norge och Danmark, att den kompetens, som till utöfning af vissa yrken, såsom läkarens, veterinärläkarens, apotekarens m. fl., der yrkesexamen är i lag föreskrifven, blifvit vunnen i det ena landet, äfven må tillgodonjutas i det andra, så vida i de särskilda rikena kunskapsprofven äro och forttara att vara hufvadsakligen lika. Reservation anmäld af frih. von Platen C., frih. Cederström R., frih. Alströmer C. O., grefve von Rosen F. C., hr von Ehrenheim P. J., hr af Klint E. M., kontraktsprosten Westin, professor Ribbing, kontraktsprosten Schmidt, kyrkoherden Simonsson, kontraktsprosten Lindskog, kyrkoherden Englund.