Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1866, sida 1

geringsformen, utan gensägelse är af stort intresse och utgör ett ganska märkligt kapitel i don vigtiga traktatfrågans historia, så ha vi ansett os3 böra sammanföra och här meddela alla de upplysningar, som kunnat erhållas rörando sakens bebandling i det ofvannämnda utskottet. Vid ärendets föredragning i utskottet anmärkte ordföranden, att man icke uti de till granskning aflemnado statsrådsprotokollerna fått reda på det regeringsbeslut, hvilket antagligon hade föranledt utrikesstatsministerns oflätna skrifvelse till norska regeringen angående underhandlingarnes inledendo med Frankrike. Efter en liflig debatt, som slutade med votering, afgjordes, på Thorsdagsförmiddagen (den 11 Jon.), att en skrifvelse till statsrådet Bredberg skulle aflåtas med begäran om upplysning, huruvida utrikesmi nisterns omförmälda skrifvelso varit föranledd af något särskildt i statsrådet fattadt beslut. Detta resaltat åstadkoms genom votering medelst fjorton röster mot nio. Ninoriteten, som förmodas hafva bestått af tre ledamöter, tillhörande borgareoch samtliga ledamöterna af bondeståndet, hado nttalat sig i den riktning att framställningen vore obehöflig, då, ehvad resultat den än medförde, det ej komme att på hufvndfrågan inverka. Att denna åsigt äfven delades af somtlige ledamöterna, framgår tydligt af utskottets fattade beslut, att frågans hufvudsakliga behandling skulle fortsättas utan afseende på det svar, som kunde ingå i anledning af den gjorda framställningen. Vid hufvudfrågans företagande yrkade on af presteståndets ledamöter, att Björkmans memorial borde företagas gomensamt med behandlingen af regeringens enligt statsrådsprotokolierna vidtagna åtgärder. Sedan detta yrkande bifallits, förklarade friherre Leijonhufvud icke allenast att regeringens bäandlingssätt ötverensstämdo med grundlagen och gällande praxis, utan äfven att den Björkmanska anmärkningen vore helt och hållet obefogad. Doktor Rundgren lärer till att börja med ansett saken , betänklig, men lät sina betänkligheter falla, sedan han tagit del af det protokoll, enligt hvilket ständernas pröfningsrätt blifvit förbehållen. Han förmälde sig nu blott vilja reservera sin talan mot traktaton, då bevillningsutskottets betänkande rörande donsamma till stånden inkommer. Rörande Björkmans memorial yttrade sig hrr Lagerhjelm, v. Kremer, Uggla och Ramsay svälvande, biskop Anjeu samt doktorerna Lindgren och Ljungdahl hofsamt, hvaremot borgareoch bondeståndets ledamöter tillkännagåfvo sitt ogillande af hela anmärkningstillställningen, C. A. Larsson, under beklagande att en så oerfaren ledamot inom bondeståndet låtit förleda fig att blifva ett redskap åt ett friheten obenäget parti, utan att närmare eftertänka följderna af denna opolitiska åtgärd, kort efter det stånden mottagit så kraftiga bevis på regeringens varma sympatier för landets vigtigaste fråga. Men talaren tröstade sig med att anmärkaren vore sotillräknelig i politiskt afseende och att uppsåtet med hans anmärkning skulle komma på skam. Dagen derpå, den 12, fortsattes diskusssionen, och då tycktes åtskilliga ledamöter ssattat bättre mod. Doktor Ljungdahl beklagade sig öfver den pinsamma känsla, som gripit honom under läsningen af statsrådsprotokollerna, försäkrando att det kändes plågsamt och oangenämt att behöfva köpa medborgerliga rättigheter i afseende på sjöfarten mot tullnedsättning i det på buteljer importerade franska vinet, och bad de mera sakkunniga upplysa, huruvida andra än de i traktaten förekommande artiklar blifvit i tulltaxan af den 24 Mars förlidet år vedsatta till lägre tull än den af ständerna vid sista riksdag bestämda, ty i så fell skulle den förovarande frågan ställa sig. i en helt annan dager. Hr von Kremer förehöll de närvarande ledamöterna af bondeståndet, att desss icke för honom kundo göra klart, om den för statsverket inkomstbringande bränvinstill verkningsindustrien kunde ega bestånd bred: vid franska traktaten, eller om ej nämnde väring blefve ruinerad och landet öfversväm madt af franskt drofbränvin. Derjomte ansås han vederborande underhandlare hafva gjor sig förijanta af klander för lättsinnig behand ling af on så vigtig sak, då de tillåtit sur taxens nedprutning ända till 15 öre pr kann: dylikt bränvin, utan att någon kalkyl bifo gats öfver denna artikels produktionsvärde Frankrike. Talaren förmenado sig desto hellr hz väntat on sådan upplysning, antingen u hardlingarne eller af bondeständets ledamöter enär han hade sig nogsamt bekant, huvuson det sjerde ståndet vanligen brukar begagn hvilka dess ledamöter som helst till supple anter i de respektive utsko:ten. Särskild et påminde ban sig, stt ban vid 1550 års riks -Idag uti bevillningsutekottet öres af en all dideles obekant person, som kulade sig Nil ES Larsson i Tallus, hvilken i tolbrägar ådag -Jjade så stor sekkunskap, att den kom utsko ål tet till stor nytta den tiden. Då C. A. Larsso B A e 2 AA 2— — —