Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1866, sida 2

Mandanfslickan ). Berättelse från Rhen och missouris slodområde. Af BALDUN MÖLLHAUSEN, (Ofversättn ing af Sigfrid Nyberg.) — Den käre, unge herrn har bevisat den föraktade, fule Anton en stor välgerning; han har låtit den arme krymplingen sitta bredvid sig vid bordet samt ätit och druckit med mig. Andra menniskor slå och skuffa mig, så att jag måste springa bort och gömma mig i skogen, der ingen kan finna mig. Sjelive Jakob känner inte till mitt gömställe; Jakob är dum, han skulle förråda mig och föra menniskor till mig. Den unge herrn deremot är en lärd student och skall inte visa min bror den arme Antons tillflyktsort. — Visst inte, Anton, din hemlighet skall ligga i godt förvar hos mig. — Nå ja, unge herre, den här vägen leder förbi mitt slott, ett tyst, vackert slott, och jag vill visa det för er, men bara för er, ty ni har låtit den arme krymplingen sitta till bords med er utan att blygas för honom. Med dessa ord gjorde han en tvär vändning, och likasom för att ersätta den förlorade tiden hoppade. han allt djupare in i skogen. Vagen, elle: snarare den obanade marken, 7) Be H.-I. N:o 1-—15.