Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1866, sida 2

gens och författningens grund. De med varandra i detta hänseende troget allierade berala grupperna inom församlingen, kända nder namnen ,venstra centern och ,framegspartiet, hafva organisorat sina bestysser, och man återfinner inom dessa de Ubekanta namnen v. Bockum-Dolfs, v. Carwite, Gneist, Stavenhagen, v: Forckenbeck, irchoo, Waldeck, v. Hoverbeck, SchultseJelitzsch, Immermann, m. fl. Deputeraden darrisius, som regoringen afsatt från hans omare-embete, emedan han undertecknat ett beralt valprogram, har blifvit vald till synicus i föreningen för bandelsintressenas årdande i Berlin, och öfverhufvad sörja nenigheter och föreningar för att medelst önande kommunala platser och uppdrag förkeffa en ersättning åt män, som för sins olitiska meningars skull blifrit föremål för egeringens förföljelser. ITALIEN. Den nyligen aflidne Massimo d Azeglio, wilken var konseljpresident från den 11 Mej 1849 till den 20 Oktober 1852 och ster befrielsekriget sardinsk fullmäktig i Ronagnan, var under sina sista år senator och lirektör för dot kongliga målningsgalloriet. Han hade storkorsen af S:t Manrizii-orden och Hederslegionen samt elfva andra ordnar. Han var generalmajor och adjutant hos koungen. Massimo Togarelli d Azeglio var född i Tarin 1801; kem som sextonårig yngling med sin far, som då var ambassadör i Rom, till den eviga staden, der han företradesvis sysselsatte sig med målning och musik, men måste, efter sin fars önskan, ingå i krigshären. Som kavalleriosficor tjenade han likväl muserna mera ön Marg, och en sjukdom föranledde honom att uteslutande egna sig åt konsten. Från 1821 till 1829 sysselsatte han sig i Rom nästan uteslntande med landskapsmälning, flyttado derefter till Milano, der han gifte sig med en dotter till Manzoni, och uppträdde nu som skriftställare i romanerna ,Ettore Fieramosca (1833) och ,Niecolo de Lspi (1841). På 1840talet började han äfven att arbeta i tidningarno, och hans större artiklar utgåfvos i en särskild samling år 1851. Hans doltagande i fälttågen 1848 och 1849; hans statsmannavärf; hans stora patriotiska verksamhet som konstnär, skald och konstkritiker äro och skola alltid blifva i en tacksam hågkomst hos alla, som känna Italien och som tro på det italionska folkets pånyttfödelse. Han var en fia, mycket vek och käaslig, men alltid genomädel natur och en mångsidig, om äfven icke storartad, konstnär. Italienska folkets ädlaste krafter rörde sig i honom; mild och ren som ett barn påstår man, att han aldrig förorsakat någor sorg. Frid öfver den ädles stoft! AMERIKA. Det sätt hvarpå mexikanska republiken: gesandt, br Romero vid diplomatiska kåren: nyårsuppvaktning hos president Johnson ble emottagen, har väckt allmän uppmärksamhet De europeiska diplomaterra, i hvilkas sällskaj han befann sig, ville synbarligen icke räkn: honom till kåren; ingen talade till honor eller Jåtsade märka hans närvaro. Men presi dent Johnson emottog honom på det vänligaste och samtalade med honom mer än med de öfrige uppvaktande herrarne. -—