Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1866, sida 2

Min nyfikenhet väcktes, och benägen att med djerf, ungdomlig fantasi förvandla hvarjo ovanlig om än ringa omständighet till de underbaraste bilder, trodde jag mig här se den till hälften igenfallna porten till en från medeltiden härrörande hemlig gång, som förde upp till någon af de närbelägna börgarne. Ehuru en blick på klippformationen hade bordt öfvertyga mig om omöjligheten af en sådan underjordisk byggnad, dröjde jag ej att följa min föraro. Ej utan möda och rifven af taggar inträrgde jag i klippan. Ingången vidgade sig nemligen redan efter en kort, knappt två fot lång sträcka, och då jag hade vant mina ögon något vid den djupa skymningen i det afstängda rummet, öfvertygade jag mig lätt att ingången till den förmenta, hemska passagen blott var en, dels genom vulkaniska skakningar, dels genom atmosferiska inflytelser danad urholkning, hvilken hade blifvit afstängd från fria luften genom de från platån nedstörtade stenhoparne. . Likasom stenmassorna hade rullat nedåt, så sänkte sig äfven vägen inåt, likväl endast några fot, hvarjomto urholkningens botten hade blifvit jemnad, synbarligen at Anton, genom ordnandet af de enskildta blocken och stenarne. Hålan tycktes vara omkring sex fot i diameter, hvilket Aaton likväl ansåg tillräckligt, för att med den prankande benämningen ,Sslott beteckna detta trånga rum, der han stundom residerade såsom fullkomlig sjelfherrskare. Hura högt han skattade denna tillflyktsort visade sig deraf, att han hade betäckt halfva botten med ett tjockt lager af ljung, hvarjemte en stor vattenkruka af lera stod i det ena hörnet, samt ett ansenligt förråd af hasselnötter låg i en annan vrå. An-!