Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1866, sida 3

nödig ventilation, dels för att ditleda: regn och ytvatten. Man har försökt o föreslagit åtskilliga medel att upphäfva el förminska det skadliga inflytandet af des emovationer. Så t. ex. har man i Lond försökt att låta gasen passera genom kolfi Trer, innan den utsläppfas genom ventilöp ningarne, för att dymedelst desinfektera de På andra ställen har man försett öppningar: med skorstenar, hvilka föras längs efter h sens murar, för att utmynna ofvanför take JEtt annat projekt, hvilket, om det praktis slåter utföra sig, väl bäst borde motsvara ä; damålet, är att sätta luften i kloakerna kommunikation med ugnar, uti hvilka Gc stark och under hela dygnet fortsait fö bränning försiggår, hvartill t. ex. ugnarne fö beredning af lysgas kunde användas. Kloal luften skulle ledas genom parallelt med kl akerna löpande och med dessa i kommunik tion stående rör in under förbränningshä den, hvilken således genom en kraftig appe skulle insuga kloakgaserna och framkalla e inströmning af ren luft utifrån öppninga anbragta vid kloakernas yttersta ändar, hva vid tillika det ändamål vunnes, att de skac liga gasarterna förbrunno. Hittills har intet försökt medel ledt ti det önskade resultatet, och klagomål förspör jag fortfarande öfver denna olägenhet. Sedan sålunda ögonen blifvit öppnade fö den stora vådan ef att låta orenlighetern utrinna i floderna, började man fundera p utvägar att göra dessa ämnen så oskadlig som möjligt, innan de lemnades åt floder Försök i denna riktning ha blifvit gjord. och göras ännu i England. Sålunda, för at anföra ett exempel, uppsamlas i Birming ham smutsen i stora reservoirer och sila: genom filtrer af småsten, sand och kol. Til det genomgående gödselvattnet tillsättes kalk för att desinfektera det, hvarefter det tom ligen luktfritt utrinner i floden. Den qvar stannande massan begagnas till gödningsäm ne. Emellertid ha alla dylika försök visat att de endast med ofantliga kostnader i sto! skala låta utföra sig och att det gödnings ämne, som återstått, blott har ett högstringa värde, hvilket är lätt förklarligt, då vattnet upplöst större delen af de ämnen, hvilka uti kloakmassorna hafva något gödningsvärde Skall således något rationelt system för aflägsnandet och användandet af klogkernas innehåll tänkas, så måste det bestå deruti att smutsmassorna utledas i rör till landet, för att genast af åkern tillgodogöras. Uti en liten stad i England, Rugby, med omkring 8,000 innevånare, har man för omkring 10 år tillbaka realiserat en sådan plan. Då denna så att säga utgör typen för den moderna hygigniska skolans i England renhållningssystemer och dess detaljer erbjuda mycket af intresse, tar jag mig friheten här något utförligare boskrifva den. Från stora på ena sidan om staden belägna sandfält uppsamlas rent och drickbart vatten, medelst ett system af vanliga oglaserade tegelrör, sådana landtbrukare använda för att drainera sina åkrar; dessa förena sig nti allt större rör för att slutligen uti ett stort hufvudrör leda vattnet till en brunn, hvarfrån det medelst ångkraft uppumpas till erorderlig höjd uti en reservoir. Från denna reservoir ledes vattnet uti on aqvadukt till staden och distribueras genom ett andra sig örgrenando rörsysteme öfver allt i husen. Sedan nu vattnet i staden riktat sig med de excromentiolla ämnena, ledas kloakmassorna zenom ett rörsystem, hvars förgreningar gå motsatt riktning till det sistnämnda, utom taden uti en bebållare; användningen af södselvattnet på åkrarne försiggår kontinurligt i den mon det inflyter medelst underordiska vattningsrör, liknande de rör, hvilka nvändas för utledning af lysgasen. Dessa ör äro försedda med på korta distanser anragta små vertikala förgreningar, på hvilka unna fästas böjliga slangar, hvilka sluta med n kastare. Det flytande gödningsämnet, anpressadt i rören med tillhjelp af en ångnaskin, utkastas i en kraftig stråle, hvilken iktad uppåt nedfaller på jorden i ett fint ogn. ÅÄkerjorden tillegnar sig härvid ej blott o i vattnet uppslammade olösliga ämnena, tan gör sig tillgodo äfven de i vattnet uppösta, så att vattnet sålunda befriadt från lla orenligheter silar igenom fullkomligt rent ch klart. Att så är förhållandet veta vi af iebigs experimenter fullkomligt säkert. Om nan nemligen fyller en tratt med matjord ch begjuter denna med godselvatten, är det enomgående vattnet i det närmaste kemiskt ent. Bortförande at detta öfverskott af vatn, den sista länken uti denna stora kedja f operationer, åstadkommes genom dikesrör f oglaseradt tegel, hvilka äro nedlagda i orden på sådant djup att vattnet ej kan inugas uti dem förrän det helt och hållet beiat sig från och öfverlemnat åt jorden dess ödande beståndsdelar. Dessa drainrör tilliga i diameter, i det de förena sig och leda latligen det öfverflödiga vattnet genom ett ufvudrör ut i den förbirinnande strömmen. ålunda rinner vattnet, efter att saccessivt afva genomlupit fälten der det först uppamlats, staden och så åkrarna, ned uti floen. Floden leder det ut i hafvet, från ocenen uppstiger det destilleradt af solvärmen form af skyar, skyarne utgjuta det i form f regn på sandfälten, hvarifrån det passerar isom förut till aqvedukten, för att derefter å genom stadens hus och kloaker och för t olntlivan Sterkamma till Skrarnag rärnät