Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1866, sida 2

läget, likväl är lätt att fiona ungefär midtemellan den s. k. Österport och kasernerna vid Kongens Have omkring Rosenborgs slott, vid Rigensgade. Det är icke den Lutherska statskyrkan som har uppfört detta tempel åt Herran, oaktadt här verkligen råder ett stort behof af flera kyrkor för den officiella gudstjensten; det är en särskild församling, som knappast räknar tusen medlemmar i Danmark och Norge tillsammans, och hvars medlemmar dertill nästan uteslutande böra sökas inom de fattiga klasserna — det är de biskopliga (episkopala) Methodisterna. Denna lilla och fattiga församling har således nu fått uppförd och i dag invigd en kyrka, som kan antagas hafva kostat minst 150,000 rdr sv., och det är en afgjord sak, att dessa penningar icke kommit endast från Danmark (och Norge). De biskopliga Methodisterna bilda emellertid ett af de största andliga samfund i Nordamerika, och härifrån hafva penningarne åstadkommits genom frivilliga bidrag. Vid Methodistkyrkans i Rigensgade invigning i dag, var den naturligtvis öfverfylld af menniskor. Kyrkans yttre är vackert och imposant (den finnes afbildad och beskrifven i vår AIllustreret Tidende 288 för den 2 April 65), det inre är mycket enkelt och utan alla taflor eller bilder, tills vidare till och med utan målning på väggarne till dess de blifva torra. Vid invigningen voro åtskilliga notabiliteter närvarande, danska ministrar och högre embetsmän, samt af Methodister flera framstående andlige från Nordamerika och en lekman, tillhörande detta religionssamfund, nemligen nordamerikanske ministern i Berlin, m:r Wright, f. d. guvernör i staten Indiana och senator i Washington. Sedan den danska församlingens prest, hr Willerup, hållit ett invigningsoch välsignelsetal från predikstolen, hvilken är uppförd i salens bakgrund rakt öfver altaret, höll h. exc. m:r Wright ett högst snillrikt föredrag (efter hand öfversatt på danska utaf en af församlingens föreståndare). Till och med utan afseende på innehållet hade detta föredrag ett stort intresse genom det sätt, hvarpå talaren höll det; man kunde nästan säga, att hela den nordamerikanska karakteren aftecknade sig deruti genom den jemnhet och naturlighet, som måste tillhöra ett demokratiskt folk och den energi och personalitetsrikedom, hvarförutan den amerikanska stormakten aldrig skulle hafva uppstått. Endast den omständigheten, att en så högtstående embetsman som statens representant vid en europeisk stormakts hof, hade rest hit och framträdde såsom religiös talare vid invigningen af en kyrka, hvars egentliga församling endast utgöres af några hundra menniskor i en lägre samhällsställning — är tillräckligt betecknande. Hans erc. var klädd helt enkelt i svart frack, till och med utan hvit hslsduk och utan stjernor och band. Han stod vid sidan af och framför altaret, tog ofta Bibeln eller Nya Testamentet i handen, talade utan någon slags konstlad, pathetisk deklamation, men omvexlade likväl ofta med röstens tonfall, hvarjemte han äfven gestikulerade ganska häftigt, allt eftersom tanken och orden runno varmt och lifligt från hans läppar. Än vände han sig åt den ena, än åt den andra sidan; han liksom sökte oupphörligt att nå de enskilta personligheterna bland åhörarne, liksom han i sitt tal hängaf sin egen personlighet. Det var vältalighet i dess sanna, naturliga fullhet. Men ehuru han rörde sig lifligt som en italienare, var lifligheten likväl tydligen af ett annat slag; det var icke fantasien och känslan, som uppeldade honom, det var tankens klarhet, viljans styrka och karakterens enorgi, som hänförde honom och dikterade hans såväl ord som rörelser. Rya strafflagen är nu under behandling i landsthinget. Till 2:dra läsningen har Ploug