Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1866, sida 2

vilka, på förslag af hr Berger, beslutade, att medlen skola bokföras såsom en Stadens skuld samt att fullständiga anteckningar skola öras öfver samtliga donationerna och de vilkor, på hvilka desamma skett, åliggande det styrelsen att öfvervaka, det dessa vilkor uppfyllas. Magistraten hade, med bifogande af Stadskamrerarens yttranden i ärendet, till Stadsf:e remitterat åtskilliga ansökningar om arvoden ar stadskassan för förestående af å Stadens stat uppförda befattningar. — Ansökningarne öfverlemnades till en beredning, som skulle anmodas att, jomte yttrande öfver desamma, äfven inkomma med förslag huru i allmänhet bör förfaras vid bestämmandet af aflöningar för på förordnande skötta befattningar å Stadens stat. Till medlemmar af denna beredning utsågos hrr borgmäst. Ewert, rådman Roy, T. Berger, A. Philipsson och J. E. Levisson. Nästa ärende på föredragningslistan var val af ledamöter i bevillningsberodningarne för staden. Valet utföll på följande sätt: I första distriktet till ledamöter hrr J. Braune, H. W. Ström och M. 0. Gädda samt till suppleanter hrr J. A. Mellgren och O. B. Bolm; i andra distriktet ledam. hrr A. W. Lewgren, J. Elliot och E. Boye, suppl. hrr Ed. Heyman j:r och F. Z. Stenhoff; i tredje distriktet ledam. hrr H. Frisell, J. A. Boman och D. T. Löfmarck, suppl. hrr A. T. Ahronberg och C. F. 0. Lindhult; i fjerde distriktet ledam. hrr baron H. Fleetwood, C. M. Nyström och Andr. Jonsson, suppl. hrr A. F. Roempke och A. Nyberg; i femte distriktet ledam. hrr P. Bengtsson, C. L. Larsson och 2. Svonsson, suppl. hrr A. Wallerius och A. E. Holmgren. Den beredning, som af Stadsf:e nedsatts för att utarbeta förslag till underd. yttrande öfver de mot den af Fullm:e godkända nya Hamnordningen gjorda anmärkningar, hade nu fallgjort detta uppdrag. Förslaget upplästes och godkändes. Uti ingifven skrifvelse hade Styrelsen för Göteborgs frivilliga Skarpskyttekår uttalat kårens tacksägelse för det af Fullm:e gjorda erbjudandet om kostnadsfri öfverlåtelse af Stadens rätt till en tomt för ett exercisoch gymnastikhas, men tillika, på anförda skäl, förklarat kåren hindrad att af anbudet sig begagna. Skrifvelsen lades till handlingarne. På enahanda sätt förfors med en anmälan, att Drätselkammaren för innevarande år till ordförande återvalt hr rådman E. Melin och till vice ordförande hr rådman F. E. Roy. Samma myndighets åtgärd att fortfarande uppdraga kassaförvaltningen åt hr grosshandl. S Renström godkändes. Härefter förekom ett af öfverste Berg väckt förslag rörande bal på Carlsdagen; hvarom vi nämna vidare längre ned i dagens blad, hvarefter, till sist, br Hedlund väckte förslag: att åtgärder måtte från Stadens sida vidtagas till att skydda den vall, som är lagd mellan Gullbergsvass och Götaelf, mot de svåra inskärningar, som nu hota att förstöra vägen och öfversvämma fältet. Stadsfullmäktige åtskiljdes klockan omkring 1,2 e. m. — Professor Ljunggrens tredje föreläsning sistl. gärdagsafton hölls för ett ännu talrikare auditorium än de föregående. Tal:n började med en karakteristik af den sorglige Lasse Lucidor och hans författareskap, öfvergående derefter till den lustige Runius, tvenne figurer, som tillsammans framställa en skaldebild, ehuru i råare drag, ej olik Bellmans. Ett tacksammare ämne erhöll tal:n då han, inträdande i den s. k. Frihetstidens period, (en period, hvarifrån Sverges nyare och högre utveckling leder sitt upphof) mötte Oloj Dalin. Den intressanta karakteristiken af denne skriftställare och skald upptog föreläsningens sednare del; tal:n hade väl haft mera att om honom säga, men det var en annan bild, som vinkade: — Se Nordens vingud nalkas Och löjet raglor kring hans vigda mun! Det var Bellman, som nalkades och som skulle blifva föremålet för prof. L:s två sista föreläsningar. — Operan, Tisdagens representation af Halevys intressanta opera ,Judinnan var, i likhet med hvad hittills egt rum under fru Börde-Neys gästspel, mycket talrikt besökt. Dramatisk sångerska af första ordningen, visste fru B.-N. att för sitt genomförande af Rechas vackra roll uppväcka och underhålla ett i högsta måtto fängslande intresse. Med samma uttryckets styrka och sanning låtande såväl det innerliga och vördnadsfulla i Rechas barnsliga kärlek till sin förmente fader, som qvinnans glödande, af högsinnad sjelfuppoffring mäktiga kärlek komma till åskådlighet, firade i sjelfva verket fru B.-N. här en sådan triumf, der det sannt konstnärliga i sjelfva framställningen kommer en att för gäta det hos den framställande blott yttre och tillfälliga. Det torde vara öfverflodig LS — ——— I Uorons harr Fienher svarade iag och