AA 6 Stockholm. Riksdagen. Statsutskottet, som afsluta beräkningen af statsverkets ordinarie inkom ster, har, sedan äskade upplysningar i afse ende på båkoch lotsmedlen blifvit utskot tet meddelade, föreslagit denna irkomsttite att upptagas till 600,000 rdr i stället fö 500,000 rdr, hvilket belopp K. M:t ansct böra uti riksstaten uppföras. Genom de än dringar, som utskottet föreslagit uti den a K. M:t framlagda beräkningen, skulle de or dinarie inkomsterna komma att i riksstatei uppföras till 8,978,740 rdr eller på det hel till 15,005 rdr högre än K. M:ts propositio innehåller. Utskottet har jemväl förehaft åtskilliga fram ställningar om eftergift af kronans rätt till dan arf samt till ständerna afgifvit utlåtande del rörande skatteförsäljving af gatuhusen n:o Glemmige och n:o 21 Hannas i Kristianstad län, hvarom K. M:t gjort framställning, dels anledning af motion om skattelösen af alla inon Lunds stift belägna domkyrkooch kyrkohem man m. fl. lägenheter, och dels i anledning a motionen om förändring af sättet för marke gångsprisens bestämmande. Någon åtgärd til följd af framställningarne i sednare tvenne afse enden, har utskottet icke ansett sig böra till styrka. Franska traktaten har i Måndags varit fö remål för öfverläggaing inom bevillningsutskottets plenum. Diskussionen har, berättar Aftonbladet, varit både liflig och sakrik sam å ömse sidor förts med mycken värma. Fö traktatens antagande hafva talat: hr Stråle professor Wistrand, ryttmästaren Hallenborg hr Meijer, v. talman Murån samt Nils Pet tersson från Kalmar län. Af dessas anföranden voro isynnerhet hrr Stråles och Meijers särdeles utmärkta. Den sednare förklarade öppet att han både i egenskap af jordbrukare, skeppsredare, fabriksidkare och köp man ansåg traktaten vara för Sverge nyttig och fördelaktig samt förfäktade med mycker styrka nödvändigheten af dess godkännande. Hans anförande väckte stor uppmärksamhet inom utskottet. En anmärkningsvärd företeelse var, att Nils Pettersson, som inom afdelningen yttrade sådana betänkligheter rörande traktaten, att han ansåg sig böra sluta sig till den majoritet som förkastade densamma, nu förklarade, att han, på grund af numera vunna upplysningar, låtit betänkligheterna falla och gåfve sitt ja för traktaten. Mot traktaten yttrade sig major Wolffelt, doktor Sandberg, kyrkoherden Wennerström och prosten Lundholm. De begge förstnämnda voro, af denna sidas talare, de hvilka åhördes med mesta intresse. — Som ytterligare 8 talare anmält sig, kommer öfverläggningen att fortsättas i morgon, då sannolikt den så ytterst vigtiga frågan blir till afgörande företagen. Såväl landtmarskalken som borgareståndets talman afhörde förhandlingarne ända till slutet af plenum. Så vidt man hittills kunnat utröna, äro alla anledningar för handen att traktaten blir af bevillningsutskottet tillstyrkt. Med anledning af Nils Petterssons ofvan omnämnda affall från den rätt-trogna saken, yttrar Dagl. Alleh:a: ,En företeelse af särdeles egendomlig art, som på ett ganska tydligt sätt visade de preparationer och tumningar, som pågått under de tre senare veckorna, var, att en af bondeståndets ledamöer, hvilken på afdelningen tillhört majoriteten och varit en bland traktatens ifrigaste motståndare, nu helt naift förklarade, att han .,gått fver och komme att rösta för densamma. Hänlelsen bevisar att vederbörande ej försummat iden, utan varit ganska verksamma. Vi föreställa oss att äfven en annan anedning kunnat kraftigt verka till en föränlring i den aktade dannemannens åsigter: han 1ar kanske börjat studera Dagl. Alleh:a (att ortsätta dermed har väl ännu ingen dödlig örmått), och han har då ej kunnat undgå utt finna ohållbarheten af den protektionitiska ståndpunkten. Det ligger i naturen if all fördom, att den endast kan bevaras ;enom att hindra menniskorna från att tänka saken. Ty börja de tänka, genom att stulera ämnet jör eller mot deras förut fattade nening, så flyger denna sin kos när den vilar på falsk grund, såvida den tänkande dersonen har någorlunda godt förstånd. — Jet förefaller oss att Nils Pettersson, likaom många. andra, har just på denna väg rigjort sig från en gammal och förderflig ördom. — Extra beskickning. Kongl. belgiska ttomordentliga sändebudet, general-löjtnant k7enard, åtföljd af sin adjutant, kapten Reard, anlände till Stockholm sistl. Fredags fton. Generallöjtnant Renard, som har i ppdrag att för H. M. Konungen notificera ronung Leopold I:s död och konung Leopold I:s uppstigande på belgiska thronen, kommer