Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Preussiska landtdagen sammanträdde den 15 dennes. Den har samma utseende i år som förlidet år: det är samma män och samma grundsatser, som ännu en gång uppträda på den politiska skådeplatsen, och detta hufvudsakligen för att i folkets namn påminna regeringen om de lagar hon kränkt och den räkenskap, som en gång skall affordras henne. Regeringen har icke velat utskrifva nya val, då hon på förhand kände, att rörelsen, som härigenom skulle uppstå i landet, måste ända med hennes nederlag. För att undslippa den nuvarande deputeradekammaren, fanns fördenskull ingen annan utväg öppen än ett statsstreck, en omstörtning från ofvan, men huru djerf grefve Bismarck är, är detta dock något, för hvilket hans höge herre, konungen, som är gammal vorden, och hans medbröder inom ministeren rygga tillbaka. En omstörtning ofvanifrån kunde besvaras med en omstörtning nedifrån, mägtig att begrafva sjelfva monarkien under sina ruiner. De enda stöden för ett statsstreck vore att fiona uti det i sig sjelft vanmägtiga feodala partiet och dess bjelptrapper bland den reaktionära delen af presterskapet, samt i gardesregementerna och trupperna från Brandenburg och Pommern. Då sjelfva armåen i öfrigt icke är att lita på, så vore försöket att utföra en slik ,stits-aktion ganska vådligt, och äfven om det lyckades, kunde det icke påräkna några varaktiga följder. Den närmaste framtiden skulla omintetgöra allt, utom endast den skam och det förakt, som en menedig regering ådragit sig. Under sådane omständigheter är deputeradekammaren för regeringen en hård nödvändighet, i hvilken hon har att finna sig. Emellertid väntar man, att landtdagens samvaro denna gång skall blifva kort. Deputeradekammarens föreliggande uppgifter äro snart lösta: att förkasta regeringens på olaglig grund byggda anslags-propositioner; att förklara dess sednastes fordring rörande herrekammarens sammansättning för olaglig; att protestera mot den försäljning af statens rättigheter till Köln-Minden-jernvägen, som regeringen anordnat för att utan landtdagens hörande förskaffa sig penningar; att. med ordets magt värna den kränkta föreningsoch församlingsfriheten och att som rättsvidriga stämpla alla af regeringen anhänggiggjorda processer mot folkrepresentanter för tal, som de hållit i deputeradekammaren, samt slutligen att diskutera och antaga sådane för landet nyttiga regeringspropositioner, som ej stå i något samband med grundlagsfrågorna. Dessa åligganden anses kunna vara uppfyllda inom två månaders tid. Att de flesta bland dem äro af negativ natur är icke deputeradekammarens fel. Men äfven de hafva under