is nan boskilnad beviljas, kan mannen hafva förstört allt som i boet finnes. Beträffande utskot1 I tets påstående, att man ej behöfver presumera :det nästan otroliga fallet, att qvinnan vill ingå säktenskap med en person, om hvilken hon rå forhand vet, att han skall missb-uka sin ställniang som make, bör man likväl taga i betraktande, att en person kan hafva många goda -l egenskaper, — ja vara i hög grad älskvärd, utan ; latt likväl besitta förmågan att förvalta penningar, i hvilken händelse det mången gång torde öblifve qvinnan svårt att undviks ett äktenskap, som kan medföra hennes ekonomiska ruinerande. i Tal. påpekadeytterligare, penningefrieriet såsom en blend de största olyckor och ansåg detsamma I böra genom ett lagstadgande förekommes. Ehuru två ständ bifaliit utskottets betänkande, ansåg tal. likväl, att ståndet borde antaga motionen för att uttala en stark opinion. Hr Hierta. Det är ganska lätt att ådagalägga haltlösheten af utskottets sätt att räsonmnera. Den i motionen anmärkta omständigheten, att främmande länders och bland dem särskildt Frankrikes lagar låta målsmanskapet bero saf de blifvande makarnes öfverenskommelse, annulleras af utskottet med förklaring, att den katolska dogmen om äktenshapets oupplöslighet Jutöfvat inflytande på lagstiftningen i berörda länder. Huskållningen står dock icke i något förhållande till religionen i detta hänseende. För att rädda sin förmögenhet skall således qvinnan nödgas söka skilsmessa. Samma lösliga sammanhang emellan premisser och konklusioner visar sig hela vägen igenom uti utskottets beiänkande. Tal. ville visa detta. I betänkandet heter det, att ,.till stöd för sitt förslag har hr Hierta åberopat en af honom vid sist hållna riksdag väckt motion i samma syfte, som emellertid icke lyckades vinna rikets ständers bifall o. 8. v. Redan omständigheten att berörda förslag icke vid sist hållna riksdag af rikets ständer godkändes, måste ingifva utskottet betänkligheter mot att ru med förord framlägga detsamma till rikets ständers bepröfvande. Talaren säger sig hafva som skäl åberopat sin vid föregående riksdag i ämnet väc ta motion. Det är likväl att märka, att lagutskottet tillstyrkte denna motion. Talaren har således endast upptagit lagutskottets förslag. Ett historiskt förhållande torde här upplysningsvis kunna lämpligen omnämnas. Förslaget fick hvila. Motionen blef tid efter annan undanskjuten. Det fanns nemligen en person, som inom utskottet utöfvade starkt inflytande. Denna person, som ej såg denna motion med blida ögon, lyckades således i sitt uppsåt att tillintetgöra motioneus framframgång. — Förnämsta mätaren på ett folks civilisation är emellertid den rätt man lemnar qvinnan. Hr Bergmans motion om inrättande af elementarläroverk för det qvinliga slägtets bildande innehåller en ganska lärorik belysning af qvinnans ställning i vårt land. Talaren tror sjg haft skäl att göra något mera afseende på ifrågavarande utskottsbetänkande än blott och bart anmäla en reservation, men tiden tillåter det icke. Det är emellertid att hoppas, att den offatliga kritiken, som en tid varit sysselsatt å annat båll, nu får tillfälle egna sig häråt, och att utskottet kommer att få hvad det förtjenar för sitt behandlande af den väckta frågan. Ett par omständigheter må dock här vidröras. I betänkandet förekommer såsom skäl för bibehållande af mannens målsmanskap för hustrun, ett till följd af de natur ga skiljaktigheterna emellan den manliga och qvinliga karakteren, hustruns verksamhet måste omfatta den inre hushållningen, mannens åter vara utåt rikted. IIvad betyder dock denna fördelning, då mannens verksamhet kan blifva förderflig både för den inre och yttre hushållningen. Genom ett äktenskapsförord behöfva ej makarna komma i en ,,skef ställning till hvarandra, då det är en man med god karekter. Skul!e deremot äktenskap, der beräkning på åtkomsten af penningar vore bufvudmotivet, blifva färre, vore detta ingen förlust. Beträffande anmärbaingen, att qvinnan genom skötande af husets affårer skulle dragas från sina pligter som mor och maka, får erinras, att det ganska osta händt, att mannen af domstol blir stäld under hustruns målsmanskap, utan att det visat sir hafva rågra menliga följder i berörda hänseende, hvarför deita ej kan blifva något giltigt skäl att icke fastställa en garanti af lagen till betryggande af hustruns egendom mot möjlig förstörelse. Talaren anavser sig således böra ogilla utskottets behandling af frågan, ehuru det numera ej kunde verka något till ändring at det i motionen påpekade oriktiga rättsförhållande. Hr Carln gillade den i motionen uttalade grundsatsen och lofordade den goda afsigten dermed, men ansåg det i densamma framstälda försleget tarfva en stor förändring för att kunna godkännas. Tal. uppdrager en parallel imellan hr Hiertas motion och lagberedningens förslag i ämnet och yttrar, att enligt lagberedningens förslag kan myndig qvinna sjelf göra upp äktenskapsförord, men enligt hr Hiertas blir denna rättighet henne förvägrad. Allmänna meningen tyckes numera vara, att giftomannarätten afskaffas. Enligt hr Hiertas förslag skulle den deremot skärpas. Tal säger vidare, att det är endast i fråga om målsmanskapet, hr Hierta går längre än lagberednngen, och att man genom antagande af detta förslag vore vida längre från den liberalare lösning af frågan, hvilken man kan hafva skäl att hoppas, än om det icke godnnes. Det vore mycket svärt att godkänna rslaget, emedan det vore ett säkert steg tillvaka beträffande frågans tidsen säga lösning, och hemstälde tal., huruvida icke ståndet ville låta det läggas till handlivgarna. Hr Henschen ansåg förslaget böra godkännas och betecknade såsom en stor förtjenst hos detsamma, att derigenom mannens målsmanskap på förhand afklipptes; ty det vore just sjelfva hufvudsaken att genom ett förord verkställa denna afklippning. . Hr Hierta uttryckte sin tacksamhet mot hr Carlen, som gillat sjelfva grundsatsen, och hemstälde, att om åsigten gillades, ståndet med godkännande af grundsatsen i motionen lade beänkandet till bandlingarna. Sedan, på begäran af hr Witt, hr talmannen emnat upplysning att två ståna bifallit utskotets betänkande, hr Bolinder yrkat bifall till detsamma, hr Wern yrkat att ståndet skulle godränna utskottets betänkande, utan att antaga dess notivering, och hr Carlån återtagit sin förutämnda hemställan, skreds till votering, dervid ir Werns yrkande antogs med 24 röster mot 5 såsom ståndets beslut. .—3Znn:fp 33— im besordringssättet vid s. k. konsistoriella prestlägenheter ). Föredrag af C. Å. Cornelirs vid prestmötet i