Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1866, sida 3

I Mariestads Veckoblad läses följande in sända uppsats: En smula politik. Föitjensten af det vackra resultat, som vunnits den 7 December, tillkommer rättvis: ligen landtadeln, emedan 384:delar af dem lomnade sin medverkan dertill, och derige nom vanns öfvervigten; men — har landt adeln gjort nog dermed? Ett ärende, som med det här ofvan åsyf tade står i närmaste sammanhang, är, så at säga, en fortsättning deraf, föreligger till snart afgörande. Franska handelstraktatens antagande eller jörkastande har ett lätt beräkneligt, mäktigt inflytande på det nya statsskicket; till detsammas lyckliga utveckling eller till dess försvårande och förderfvande. Den minister, som åvägalragt handelstrak talen, måste stå eller falla med densamma. Skulle ständerra gifva regeringen den oerhörda dementien att förkasta traltaten, som redan någon tid tillämpats, så måste en ny minister tillsättas, så beskaffad, att den utfärdar en ny regeringshandling, hvilken upphäfver den förutvarande; sådane ministrar kunna endast fås ur det konservativa partiet; man må kalla dem Hamilton (här må med glädje nämnas att ingen i Vestergötland född Hamilton visat sig tillhöra representationsförslagets motståndare), Lagerbjelke, Sparre, Mörner eller hvad som helst, alltid måste de tillhöra dem, som stridt emot det nu antagaa representationsförslaget, och som nu ifiigt önska ministårens störtande. Franska traktatens nytta för landet är så klar, att derom nu ingenting behöfver sögas; detta blifver ett skäl mera att upprätthålla densamma ; men största vigten ligger ändock på dess bestånd för ministörens bibehållande. — Att äfven denna frågas utgång beror af iiddarhuset, synes temligen tydligt; ty att presteståndets majoritet, som varit emot representationens ombildning, hjeiper till med ministerens störtande, lärer ej kunna betviflas. . Dot vunna resultatet, angående förändrad riksdagserdning, är visserligen ett faktam såsom teori, men för dess lyckliga genomförande härefter erfordras, framförallt, att samma ministrar, som åvägabragt densamma och fro den va.nt tillgifna, också qvarsitta för att handbatva tillämpandet deraf. Följderna ef ett motsatt förhållande skalle otvifvelektigt blifva förderfliga och leda till en reakion, som sannolikt skulle tynga på generationer. Målte derjöre desse adele nän, som redan gisvit landet ett trofast handtag den 7 Dee, icke sky konseqvenserna deraf, utan önyo insinna sig vid riksdagen, för att fullborda verket, så att de må njuta tilljredsställelsen att hajva uppfyllt sina pligter emet landet till det yttersta! S.