Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1866, sida 3

Om det må vara en glädje för traktaten: väuner att redan nu finna sina förntsägelse: och förväntnisgar bekräftade, hvilken lyckå dot icre vara för den del ef repre seutstionen, som vill det rätta, men icke kunnat komma till klar insigt i den vigtige frågan, att före afgörandets stund hafve dessa faktiska förhållanden för sina ögon Nu mera, vi äro derom öfvertygade, skal ingen, som redligt söker sanningen och fo sterlandets gagn, kunna förvillas om rätt: vägen i denna fråga. Posttid:n anför enahanda siffror och tilläg ger dervid: Icke mindre tillfredsstöllande är den sti gande utförseln till Frankrike af våra för nämsta exportartjklar, jern och isynnerhe trävaror. Någon sullt tillförlitlig jemförelse, hvac dessa sednare angår, för tiden före 1864 är icko möjlig, då våra statistiska uppgifter derförinnan för bräder och plankor icke upp: taga kubikinnehållet, utan endast antal tolfter; men jemförelsen emellan åren 1864 och 1865, det sednare likväl endast för Stockholm och Göteborg fullständigt, ådagslägger, att under sistnämnda år exporten till Frankriko af jern och stål stigit med 11,8 proc samt af bräder och plankor med 37,6 procent. Till dessa faktiska upplysningar erfordras icke vidlystiga kommentarier, för att inför tänkande och fosterländsktsinnade män ådagalägga franska traktatens stora betydelse för Sveriges sjöfert och för dess kommerciella förbindelser med en af Europas måktigaste och folkrikaste stater. Det kan icke lyckas fienderna till denna traktat att förvilla det allmänna sunda vettet ända derhän, att en för Svergas framtid så betydelsefull och så loftesrik regeringsåtgärd underkändes, till förmån för några enskilda underordnade intressen ever til tillfredsställande af något ännu sämre, hvars tillvaro vi önska att betvifla.