Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1866, sida 1

CQvinlig läkareverksamhet. (Forts. från n:o 10.) Den stora fördelen för qvinliga patienter af att kunna vända sig till qvinliga läkare, som äro i besittning af erforderlig skicklighet, är så iögonenfallande, att den knappast behöfver framhållas. De allraflesta qvinnor ha någon gång i sitt lif med en känga af stort obehag, med ett våldsamt qväfvande af den naturliga blygsamhetens betänkligheter och invändningar förmåtts af ,, dura necessitas att, i brist på annan utväg, skänka en läkare förtroenden och begära råd af honom. Och många ha, afskräckta af dessa betänkligheter, så länge uppskjatit konsulteringen, att sjukdomen hunnit vinna en styrka och en utbredning, hvaromot läkaren, då han omsider tillkallats, sannit sin konst maktlös, hvadan ock det slutliga resultatet blifvit döden eller mångåriga obotliga lidanden. Vissorligen förslöar vanan i de flesta fall småningom hos qvinnan den känsla, som opponerar sig mot rådfrågandet af läkare, men hos de ädlast och finast organiserade naturerna fortlefver den länge, och det kan för öfrigt tagas för afgjordt, att dess förslöande ej inverkar helsosamt på själskonstitutionen. Hvad beträffar törbållandet, som sålunda uppstår emellan läkaren och patienten, så är det visserligen i sig sjelf fullkomligt oskyldigt, ehuru väl alltid obehagligt för den sednare, innan hon blifvit ,,bärdad, men det antager ailtför lätt en form, som åtminstone är betänklig. Vi hysa den största aktning för den svenska läkarekåren, allmänneligen taget, men vi tro oss dock kunna med full visshet påstå, att äfven inom den finnas de, som ej kunna afhålla sig från att i större eller mindre grad missbruka sin ställning, när tillfället frestar dem dertill. Vi vilja ej tala om de grofva missbruk deraf, som skett äfven i vårt land; vi vilja antaga, att exemplen derpå äro sällsporda och låta gerna förlåten fortfarande dölja de upprörande och ohyggliga mysterierna på detta område. Men det gifves andra ej så sällan förekommande omständigheter, som tillräckligt starkt vittna för det gagneliga i en reform, hvilken försäkrar qvinliga patienter om tillgång på vetenskapligt bildade läkarinnor. Patienten blir i viss grad och af mer än en anledning beroende af sin läkare och hon måste månzen gång fördraga af honom mycket, som hon ej precist skulle tåla af en annan, hvarill kommer, att en viss tolerans betingas sf sjelfva svaghetstillståndet. Att läkare, ärdeles fordom, begagnat sig af detta för tt genom den animala magnetismen vinna tt otillbörligt och skadligt inflytande öfver atienten är väl bekant, och andra, som ej