Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1866, sida 3

dessutom, att äfven inom utskottet den mening varit rådande, att den ifrågavarande arfsrätten borde utsträckas äfven till faders qvarlätenskap. men att man icke ansett sig böra tillstyrka ett dylikt försiag, då man visste att det skulle förkastas inom konungens högsta domstol, som förut uttalat sitt ogillande deröfver. C. A. Larssom ville bifalla betänkandet i hvad det rörde Kongl. Maj:ts nådiga proposition, men återremitterade detsamma i den del deraf, som angick Östmans här afstyrkta motion, om arfsrättens utsträckning i merbemälde syfte. Jon Andersson yrkade återremiss af betänkandet i sistaämnde syfte. Vid slutlig proposition bifölls betänkandet. Allmänna Besvärsoch Ekonomi-utskottets betänkande N:o 11, afstyrkande väckt motion om inrättande af ett universitet i hufvudstaden, väckte jemväl diskussion. Den allmänna meningen var, att denna fråga vore af den art, att den ständigt skulle återkomma, tills den blifvit på ett tillfredsställande sätt löst. Behofvet af att universitet i Stockholm erkändes derföre at de flesta talare, dervid likväl större delen ansåg dels att landets tillgångar icke för närvarande tilläto uppfyllandet deraf, dels att man borde afvakta resultatet af den för ändamålet föranstalsade teckningen, hvilken skulle visa huru stort Stockholms invånares intresse vore för saken. C. Ivarsson ansåg folkundervisningen i allmänhet vara vida angelägnare än en ny högskola, och önskade derföre möjligen disponibla medeis anrändande till det förstnämnda ändamålet. För obetingadt bifall till betänkandet talade dessutom EE, Ersson, Medin m. fl., allt under uttryck af den stora nytta ett universitet i Stockholm skulle medföra samt att man gerna kunde lemna saken helt och hållet åt Stockholms invånares egen vård. C. A. Larsson godkände icke motiverna i betänkandet och erinrade Ivarsson derom, att just folkundervisningen lider sf att presterskapet— folkundervisningens målsmän — utgår och får sin bildning från sådana samhällen som Upsala och Lund, de enda städer som visat sig siendtligt sinnade mot nationens lifsfråga; talaren yttrade sig föröfrigt varmt för frågans framgårg och var öfvertygad, att om ett universitet komme till stånd i Stockholm, vid de begge nuvarande lärdomssätena skulle blifva högst få studerande. Betänkandet bifölls, hvarefter ståndet skildes kl. 343 e. m