tala icke om tidernu i vår ungdou för bortåt 50 år sedan; de voro, sanningen att siga, mycket usla åtminstone för allmogen och arbetsklasse Är det från sädaut elände frihandeln har räddat landet, så ficnes, efter mia tro, ingen större välgorning än derna frihandel. Käre fader Hemming, återtog prosten, ,hvad J nu sagt är mig icko någon nyhet. Derom står att läsa i många tidningar och jag finner nog att annan lägning än till husförhören kommit i bruk i eder ort. Om nyttan deraf vill jag icke tvista, fast jag har min egen tanke derom. Låt också vara stt frihandeln icke har så stor andel i utländska skuldsättningen, som jag för min del tror — och ser J, käre Hemming, jag har i min dar läst mycket annat än tidningar — så kan J väl icke förneka, att det är frihandeln, som nedt:ycker priset på er spanmål. Jordbrakeet i vårt hårda klimat behöfver väl, skulle jag tro, något skydd emot sydliga länder, dor man hvarje år hewtar flera skördar af samma jord. Men kanske J tycker att också det är bra som det är? Och prosten hånlog smått vid dessa ord. . Vördig prosten är en lärd man, svarte Hemming, och det passar mig illa att disputera om andra länder, som jag icke känner annat än genom min obetydliga läsning. Men i min enfuld tror jag, att vår Herro nog delat rättvist ut sina rika håfvor mellan olika länder, liksom emellan olika delar af vårt eget land, och jag tror att menniskorna väl kunna störa Guds rättvisa genom öfverkloka lagar, men icke förbättra dem. Om vördig prosten icke misstycker, vill jag anföra exempol ifrån vårt eget land. Wadstena-slätten är, som vördig prosten vet, mycket bördigare än den Smålandstrakt, der vi nu äro församlade. Jeg får ofta skörda 10 å 12 tunnor strid säd på tunnlandet, men vår värd Anders Nilssa, som nog sköter sin jord som en karl, får sällan högre skörd än 5 å 6 tunnor på tannlandet. Han odlar likväl säd och bar intet skydd emot oss slättboer. Nu kunde man väl tycka, att Auders Nilssa är mycket orättvist bebandlad af vår Herre och att regeringa borde komma honom till bjolp. Men Anders Nilssa lider gudilof ingen brist, sågom vi finna af all välfägnad han bestått osa, och all välsignelse, som råder här i huset. Auders Nilssa föder 20 kor på sin halfgård och en hel hop ungnöt; jag kan knappt föda 10. Anders Nilss) har timmer och bränsle till öfverflöd, men jag måste köpa hvar pinne från skogsbygda. Och när vi noga räkna öfver, ha vi begge att tacka Gud för lika god utkomst. Menar vördig prosten att det skulle vara nyttigt för någon af oss, om landets regering till skydd för den ene emot den andre satte tull på hvad vi kunde beböfva köpa af hvarandra? Spanmålen trån Wadstena-slätten blefve fördyrad tör smålänningen, osten, smöret och trävirket blefvo fördyrade för slättboen. Jag tror att vi å ömse sidor blefve lidande och mest den, som beböfde köpa mest, eller just den, som proston ville boroda skydd. Om vi taga Småland och Skåne eller Skåne och Norrland till exempel, så visa sig samma skiljaktigheter i klimat och produkter, samma obcehöflighet och samma skada af skyddet. Månno förhållandet blir olika, derest exemplet hemtas från länder på ömse sidor om en riksgräns? Blir icko äfven der den, som behöfver köpa, den gom skulla skyddas, blir icko just den mest lidande? Skyddet är ja en beskattning, lagd på dot land, som förmenas vara underlägset i produktion af den vara, för hvilken skatten skall utgå. Det är, efter min enfaldiga mening, ett oklokt och skadligt påfund att söka störa det fria varubytet emellan jordens olika delar, dem vår Herre så vist och rättvist tillgodosett med olika produkter, på det att monniskorna skola behöfva hvarandra och understödja hvarandra och umgås med hvarandra, icke såsom fiender och asundsmän, uten såsom vänner och bröder. Men Guds väger känner vördig prosten väl bättro än jag. Na kom värdfolket och föråe oss till bords. Der gick hederligt till. — Mera härom i mitt nästa bref. Petter Jönssd. 41 A. na?